Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han klär sig”, återtog magistern, ”nätt, men ej
pråligt, sade hin onde, när han färgade svansen
ärt-grön. Han ser ut som en Adonis.”
”Hvad vill ni säga med det der?” frågade Lotta
retad.
”Jo, ser hon, min lilla mamsell, jag vill säga att
jag känner hela saken, att jag hörde hvart enda ord
ni talade vid hvarandra i förgår, att jag omtalat hela
historien för fru kommerserådinnan, och att jag i dag
fått det ledsamma uppdraget att säga henne, lilla
mamsell, att hon bör se sig om efter lägenhet.”
”Och ni har varit nedrig nog?” for flickan upp
och bleknade af förskräckelse; ”och ni har varit
äre-förgäten nog att först spionera ut oss och sedan
berätta allt för rådinnan?”
”Ja visst, min lilla mamsell”, svarade magistern
trankilt.
”Hvarföre gjorde ni det?”
”Jo se, mamsell, jag bör ej få förebråelser, jag är
hennes skyddsengel; hennes skyddsengel är jag.”
Magistern hade rätt. Han var den oskyldiga
flickans skyddsengel.
XIV.
Ombytet.
En tid efter detta uppträde, som till en del
spelades bakom kulisserna och som således ej var kändt
mer än af hufvudpersonerna, flyttade Lotta hem till
sin mor, för att senare på hösten mottaga en
guver-nants- och sällskapsmamsellsbefattning hos major
Ankarklo på Björkvik. Den sista tiden hos
kommerserådets var ytterst svår och ledsam för den stackars
flickan. Fruns stickord och magisterns smålöje plågade
henne hvarje ögonblick.
Till all lycka för henne hade baron Wilde afrest
till Stockholm dagen efter sitt misstag, och hon und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
