Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger varit på ”Djurgåln” och ”Lagårdsgäle”, till
och med vid Stallmästaregården och på Järfva; men
alla dessa gånger var det helt andra saker än
gröngräset, de lummiga träden, sjöarne och ängarne, som
dragit honom ditut; ofta hade en bal och ännu oftare
en bål dragit honom ut från sin födelsestads
territorium. Men* en vacker dag i Juni kom kunglig sekter
Gatenhjelm till Björkvik, för att beundra den rika, den
härliga naturen, om hvilken han hört så oändligen
mycket berättas; nog af, unga herrn kom.
Det var en lång, bleklagd yngling med små röda
polisonger, gult hår och blå glasögon med sidoskärmar.
Han var ytterst grann i sina stöflar, sina åtspända
pantalonger och sin lilla frack, som var på det allra
nyaste modet förfärdigad.
Kunglig sekterns far hade varit bekant med
majoren och hade, som sonen försäkrade, så ofta med
vänskapens förtjusning omtalat sin ungdomsvän
Ankarklo, att kunglig sektern, då han kom att resa åt
den leden, ej kunde underlåta att göra sin påhelsning
på Björkvik och träffa sin fars ungdomsvän, och se det
paradis, hvari han lefde, med mera. Allt det der lät
öfvermåttan bra; men majoren hade aldrig varit intim
med gamle krigskommissarien Gatenhjelm, och hade
på sin höjd sett honom som fjerde man i en vira eller
som vis å vis vid en resfrukost. Bekantskapen var
således ej så alldeles intim, som den gode ynglingen
ville göra den, och detta verkade, att majorens roliga
lynne, som ännu ofta nog gaf sig luft och som fordom
gjort honom nästan oumbärlig i alla sällskapskretsar,
åter vaknade.
”Välkommen, min gamle väns son”, sade han
derföre skrattande till den unga mannen, som sprättig
och uppspetad stod på gården bredvid sin i sanning
ganska vackra chäs. ”Hur mår herrns far?” fortfor
majoren.
”Jo, herr major, han är död för tio år sedan”, sade
ynglingen, något öfverraskad af den tvära frågan.
”Det var således i sjelfva pojkåren, herrn hörde
honom omtala mig”, sade majoren. ”Åh ja, det gör
ingenting, välkommen, orsaken må vara hvilken som
helst.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
