Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har tagit Mariebergsexamen och blir regementets
qvar-termästare, så snart gubben Tyghuser afgår; å propos,
jag påminner mig en liten historia, ha, ha, ha, en
mycket rolig historia! Förlåt, fru kommerserådinna,
jag måste helsa på Antonsson.”
”God dag, hedersbror, mjuka tjenare, herr major,
ödmjukaste tjenare mina damer! Vi få, å propos, en
njutningsrik qväll i afton.”
”Ja, det är derföre vi kommit hit”, sade majoren.
”Jag älskar konsten, ä propos, jag var bekant
med kapellmästaren Westerdahl i tiden, det var en
karl att spela fiol — förlåt, är det din ämabla fästmö,
ödmjuka tjenare, bästa fröken, gratulerar, min bästa
Antonsson, är lycklig han, behöfver ingen lyckönskan.
Jag påminner mig en liten historia, å propos,
konserten börjar ej så snart och — ja, hur var det nu igen,
jo, det var om Westerdahl, han var son till en
mjöl-nare, men naturen bröt sig sin egen väg, han gjorde
en fiol af en träsko — eller kanske herrskapet hört
det der förut? Emellertid är det märkvärdigt, ha, ha,
ha, mycket märkvärdigt.” — —* —
Så fortfor kapten Wassbuk, beständigt ombytande
samtalsämne och personer att tala med, han gick
omkring som en kunglig räntmästare vid en kröning och
strödde ut sitt snilles skådepenningar bland folket, alla
af samma vigt och värde och alla med samma prägel.
Emellertid lorgnerade kommerserådinnan. ”Ser
mamsell Gallstén”, sade hon sakta, ”der borta sitter
den der Lotta Åkerlind, som vi upptogo i vårt hus
och som slutligen måste ifrån oss af vissa orsaker;
hon har åldrats mycket, menniskan.”
”Jo, jo”, smålog mamsell Gallsten med en
snörp-ning på munnen, ”att sitta inne beständigt hos den
der tråkiga majorskan på Björkvik, som är så lärd och
så sjuklig, kan nog bleka rosorna, i synnerhet om man
har en gammal affär på samvetet.”
”Jaha, riktigt anmärkt”, yttrade kommerserådinnan,
”det var en för besynnerlig drägt deras fröken-dotter
har, ser ganska nätt ut, men modérn! — ack min
Gud!”
”Det är ej hennes skull, utan den besynnerliga
modrens”, sade mamsell Gallstén. ”Vet kommerserå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
