Samlade skrifter / 1. Genremålningar / 37 (1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IV.

EN LUSTRESA.

I morgon skola vi, om det roar bror, gå ut till sjöängen.

«Söta, goda pappa! låt oss resa på landet! lilla goda pappa! låt
oss helsa på vid Ruttnehof!» — «Kära Adam, låt oss resa ut på
landet och roa oss litet!» se der, hvad jag flere dagar fått höra
af mina barn och min hustru; men herrskapet vet, så väl som jag,
huru svårt det har sig för en gammal stadsbo att «reda sig ut»,
huru många betänkligheter, svårigheter och besvär, som en sådan
resa «med familj» har med sig. Vår berlinare har i flera år stått
obegagnad i vagnslidret. Jag såg på honom för några dagar
sedan; det är gifvet, att suffletten måste svärtas upp och smörjas,
vagnen måste till sadelmakaren, och ena fjedern lagas, ena
svanhalsen ser mig icke riktigt säker ut, han måste till smeden; några
rutor äro borta ur fönstret, han måste till glasmästaren; och
dessutom har lackeringen fått flera betänkliga refvor, han måste till
målaren. Med ett ord, vår berlinare skulle, innan han blef
brukbar och presentabel, promenera genom hela handtverkssocieteten,
och, om herrskapet önskar veta, hvad det vill säga att ha med
samtlige embeten att beställa, att få trassel och förargelse af en
hop mästare i åtskilliga konster och handtverk, så kan jag icke
föreslå något bättre, än att låta laga en gammal vagn. Man kan
derigenom få ämne till en hel bok om «handtverk och näringar».
Jag kan icke neka, att jag sjelf, lika mycket som hustru och barn,
längtade från staden. Det är tråkigt i städerna sommartiden,
serdeles i städer, der en dugtig fiskal finnes, som i vår. Han tål
platt intet grönt på gatan. Den moderliga naturen arbetar hvarje
år för att pryda våra rännstenar med en frisk grönska; men hon
måste duka under för fiskalen, som utan skoning låter mörda de
späda plantorna, för att, som det heter, hålla staden snygg. Ja,
i sanning, äfven jag längtade från stadens qvalm; men vagnen! och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>