Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon skola vi, om det roar bror, gå ut i sjöängen; bror skall fä
låna ett par smorläderstöflor af mig, så tränger inte vattnet in.
Kusinerna kunna roa sig bär hemma, medan vi karlar äro ute och
roa oss med att se på slottem, den är just i dag börjad på
sjöängen.» Jag bockade mig och önskade, att någon orkan eller
jord-bäfning skulle hindra vår lustvandring i becksömsstöflor till
sjöängen, helst jag var så belåten med de landtliga nöjena på den
torra vägen, att jag icke var nyfiken att njuta dem på den våta.
Jag, arma menniska, som öfvergifvit min kammare och mitt
bibliotek, riskerat lif och lem på en hög och slintig kuskbock, för att
slutligen nödgas gå ihjel mig på trädesgärden och dikeskanter och
kanske till på köpet dränka mig i något gungfly i sjöängen!
Den fruktade vandringen till sjöängen verkställdes dagen
derpå; alungblöt» igenom strumporna kom jag hem igen, fastän jag
fått skaf af de lånta asmorläd ers töflorn a», hvilka voro alldeles
oböjliga och hade ett eget anlag att fastna. Mer än en gång
höllo stöfloma på att blifva qvar i dyn, och jag hade varit
nödsakad att vandra i strumplästen hem, om jag icke fått tag i de
långa öronen och med handkraft qvarhållit dem på benen. Mina
anspråkslösa vador förslogo alldeles intet i farbror Bengts stöflor,
på hvilka skaftena beständigt slogo fram och åter, allt som jag gick.
Tredje dagen af vårt vistande på Buttnehof hade man för vår
skull bjudit främmande. Det var en samling, der vi icke kände
en enda menniska; presten i församlingen, med sin kära hälft, en
storväxt amazon, med en hop döttrar, samt en son, gymnasisten,
som presenterade sig i en lång, svart frack med händerna i
bakfickorna, och som såg förbålt lärd och förnumstig ut. Fadren sjelf,
en liten gubbe, med en måne i hufvudet och försedd med en
väldig silfverdosa och en stor, blårutig näsduk, talade om nksdagen
och sin ungdomsvän biskop H., som var en ärans man ock ett
stort- snille, hvarjemte han undfägnade oss med berättelser från sin
och H:s studenttid, och huruledes de åto matsäck tillhopa, hvarvid
i synnerhet lades vigt uppå en ost, som pastorns salig mor sjelf
ystat, och som H. nästan ensam åt upp. De Öfriga gästerna
be-stodo af kommissarien, en lång, spenslig figur i uniformsrock, som
nästan strypte honom, och en knöl på venstra sidan af bröstet;
det var icke något naturfel, mitt herrskap, utan, så att säga, ett
«tjenstefel», emedan knölen antydde en plånbok, full af handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
