Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danssalar, eller som de allranättaste konditori-grannlåter. Vår tid
är ombytlighetens, och Guds hus skola byggas så, att de äfven
duga till annat, än endast religionsöfningar. Hvardagligheten, med
sitt sybaritiska tycke för det beqväma, har utträngt smaken för
det sköna och stora; det praktiska förnuftet vill endast hafva ett
samlingsrum till gudstjenstens förrättande, liksom en börs, der man
omsätter själens kapitaler eller ockrar med öfverränta på sina
dygder; skada blott, att fromheten för ofta är ett statspapper, som
stiger och faller med kursen.
Vår kyrka var för några år sedan sparsamt besökt:* blott en
oeh annan borgare, som af gammal vana lät sina ben vandra dit
om söndagarne; någon gumma, som éj tyckte sig hafva annat att
göra, och några, som dels ville synas, dels ville slumra i det gamla,
templet, gingo dit. Detta var under magister Tråkéns tid. Vår
prest predikade nemligen, oaktadt visserligen åren och helsan ef
hindrade honom, blött vid jul, påsk och pingst; magistern hela det
öfriga året. Magister Tråkén var en lång, något bleklagd man,
med ljusa ögon och ljust, rakt hår, som låg i en stor lugg åt ens
örat; kaftanen satt hårdt spänd öfver de smala axlarne, hans
målföre vaj svagt och klanglöst, och hans gestikulation bestod endast
uti en lindrigt vaggande rörelse samt då och då en torkning med
den hvita näsduken i pannan eller under näsan. Magistern hado
den ovanliga gåfvan att läsa allting lika; han skulle kunnat
uppläsa sin egen dödsdom, utan att stappla eller förändra rösten; hans
predikningar innehöllo sund moral, till och med kristendom; men
den var så torr, så spicken, att man törstade efter något mera
flytande, sedan man afhört honom. Folket sade, att magistern icke
hade någon «utförsgåfva», och det kunde hafva rätt deri. Blott
för den goda magister Tråkéns sätt att predika, blott för hans
uttal och hans passionsfria gestikulation, förblef kyrkan tom. Folket
älskar att se någonting teatraliskt i kyrkan; den sluga katolska
hierarkien visste detta ganska väl; vår kyrkas furstar kanske äfven;
men magister Tråkén alldeles icke.
Mon sel komministern i Lilla Mjölboda afled och magistern
sökte tjensten; och som magisterns syster var gift med en
härads-domare i Mjölboda, och som dessutom magistern åtog sig att
sjelf bekosta nytt tak på komministersbostället: så funno Mjölboda
valmän magistern vara värdigast att erhålla platsen. Således höH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
