Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nyttigt, ser Borkmanskan, ty himmelens här är också en Guds
skapelse så väl som jag och Borkmanskan sjelf.
— Ja, det är väl så, ja, yttrade madamen och lade händerna
andäktigt tillsammans i kpät — nå, har Sigurd kört dem i sängs
derinne, de voro väl snälla.
— Ja vasserra, hvad de ligga, det är ingen frågan, när gamle
Sigurd ser på dem och drar ihop ögonbrynen, så våga de intet
annat än lyda; men så veta de också att jag håller af de
små-kanaljerna, bara den som vore till någon nytta; men det säger jag,
Ludvig ska’ madam ha i handel; men Gustaf skall bli arbetare;
flickan får ta sig fram så godt hon kan; se Ludvig, han kan räkna
och skrifva och det säger jag rent ut, jag skall skaffa honom i
boden der.nere hos handelsman Påhlsson, om’jag också skall såga
och klyfva hans ved ett helt år för intet; för si, det vore synd
om pojken, om han finge gå längre hemma och slå dank. —
Gustaf har armar, så att det är lust och glädje åt, och så ger han
läsningen f-n och skrifver som en kråka, allt hvad jag kan förstå,
så att han inte duger till herre.
— Åh ja, barnen stå i Herrans hand, yttrade modren med
en suck.
— I Herrans hand, ja visst f-n göra de det, Borkmanska,
men inte för f-n stå de endast i hans hand. Om Borkmanskan
vill ha god kål, så måste hon ju så fröet och sedan plantan,
eljest så ger vår Herre henne ingen kål — är det inte såP frågade
gubben förargad.
— Jo visst, Sigurd, visst äf det så.
— Nåh så, för f-n, måtte hon väl begripa att vår Herre
hvarken ger oss god kål eller goda barn, om vi inte dra försorg för
dem och vattna dem, när det behöfs, och plantera om dem, när
det behöfs; jag tror att både ni och andra äro rent förbannade,
fortfor han vidare, alltmera het, men så snart det blir frågan
om barnen, så lägga de händerna i kors och se gudsnådliga
ut och pipa: «de stå i Herrans hand» — men när en gris är
sjuk eller behöfver ans, då göra de sig besvär att tänka. — Det
är så förbannadt lätt att vräka på vår Herre allt hvad man inte
«ids» med sjelf.
— Käre Sigurd, bli ^inte då så ond, yttrade madamen
försonande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
