Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allena vet hvad för orden, och rik som ett troll; ty pengar hade
han sjelf och pengar fibk han med hustrun, ty hon är inte adlig,
hon, utan dotter till en grosshandlare, hvad det är i Göteborg
eller Norrköping, eller n&gon sorts fabrikör, men rik var hon; nu
ha de stora gods och gårdar och inga barn, och så ville jag att
de toge Gustaf till sig — jag skulle gå upp och tala med honom
— han var en beskedlig gosse i sin ungdom och se’n har han väl
inte förändrat sig — jag tycker han skall bli litet flat, när han
får se gamle Sigurd, som kommer ihåg sin ungdom.
— Ja, det måtte han väl, och innerligt tacka Gud, som den
gången räddade hans lif, sade madamen; men klockan är mycket,
Sigurd, ni borde allt gå och lägga er.
Dep gamle korpralen reste sig upp till hela sin längd, kastade
ännu en blick mot den höga himlen och haltade in i sin vrå —
allt var tyst derutanför och det var blott stjernkikeri-assessorn
deruppe i tornet, som kanske betraktade stjernomas segertåg i den
eviga rymden.
Morgonen derpå stack solen varm och vänlig in genom de
små rutorna och sken på de sofvande barnens hufvuden, men de
vaknade icke ändå, ty litet solsken mer eller mindre stör ej ett
barns hvila; det enda, som tycktes besvära, var flugorna, som,
lif-liga och vakna, flögo omkring och satte sig på mer än en liten
trubbig barnnäsa, som stod upp ur bädden, och hvilka, utan respekt
för ålder och tapperhet, äfven placerade sig på samma respektabla
del af korpral SigurdsNlekamen; han vaknade således och steg upp
för att kläda sig och gå till «generaln». — Hm, jag skall paasa
på, sade han; på slaget åtta står jag i förstugan med pojken, och
det måtte väl vara f-n, om han inte tar honom, då har jag den
sorgen ur- själen; sedan så talar jag vid handelsman, — och så
är jag då utan mina begge beskedliga pojkar, sade han och kastade
en sorgsen blick mot sängen, der barnen sofvo i halmen; men det
skulle så vara, — korpral Sigurd har intet eget här på jorden,
utom sin silfvermedalj, sin gamla messingsklocka och sin pipa;
ensam har han varit och ensam skall han bli, gubben, till dess de
stoppa ner honom i Johannis och hela verlden glömt honom, då
får han sällskap, han också, och barnen skola en gång komma och
tacka honom för sist och för det han menat dem väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
