Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madamen gick in till sina barn; men gubben Sigurd satt ännu
en stund derute; ändtligen steg han opp och såg med allvarsam
uppsyn opp mot himlen: Herre, förlåt mig att jag Knotade, sade
han plötsligt, och lär mig älska som denna stackars mor älskar,
utan att fordra tack. Fy f-n, Sigurd, mumlade han vid sig sjelf,
då han lunkade in, den gången var du fåfäng och egenkär.
1828.
Ni må tro, att det är en smula halt om vintrarrie deroppe
på backsluttningen ned från observatoriigränden, der står som en
spegel och utgör lekplatsen för grannskapets alla barn, som der
köra med sina kälkar utföre, för att med svett och möda draga
den uppåt, men det går lustigt till, -fastän det händer att en och
annan i böijan får en rasande rigtning och trillar utföre och slår
sig. Men ingen är en sådan «kruka», att nian gråter för det, man
reser sig upp helt muntert, äfven om man fått sig en liten skada
i fallet, och skrattar för att ej synas hvarken förlägen eller skadad.
Ni må tro, der ligger en smula snö deruppe i Gåsgränden, högt
upp på väggarne, ty polisen går sällan dit, och det är i alla fall
ingen gata för ekipager, hvarken sommar eller vinter, utan der får
naturen verka i fred och ro, och derföre finnes det hvit snö om
vintern och grönt gräs om sommaren, och glada, lekande barn både
vinter och sommar, men mest om vintern.
Der inne i stugan till ^enster är det rätt ledsamt och tråkigt,
ty gamle Sigurd ligger sjuk och mor har inte tid att sköta om
honom riktigt, ty gamle notarien är också sjuk, och det är ej godt
att tjena två herrar. Em edlertid var Gustaf den, som beständigt
tittade om gubben och hjelpte honom, och läste för honom en
historia, som kallades «Om den dråpliga hjeltekonungens Carl XII
lefnad och död», och så hvar afton ett kapitel ur bibeln.
Fattigläkaren hade en gång varit uppe hos gubben Sigurd
och gifvit honom pulver på fattigräkning, men det ville inte
gubben ha, ty han påstod, att ålderdomen är en obotlig sjukdom —
och deruti kunde han ha rätt nog. Emedlertid var Gustaf, som
föröfrigt var en riktig vildkatt, spak och beskedlig som ett lam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
