Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en varm sommardag, solen föll nära lodrätt mellan
husraderna och glindrade på fönster och takpannor, då en dalkarl
i sia hvita rock med en påse på ryggen och den vida hatten
skuggande öfver ansigtet vandrade opp åt norr.
Oen goda dalkarlen var, aom man knnde tycka, öfver trettio
år gammal, af ett friskt och gladt utseende, fastän icke vacker
och än mindre skön. De atora blå ögonen blickade frimodigt
omkring sig och tycktes liksom igenkänna en hel hop saker, då små*
logo de, hvaremot de uttalade undran, då de afspeglade någonting nytt.
Länge stod mannen på Brunkebergstorget och betraktade ho*
teHet. Det der huset, sade dalkarlen vid sig sjelf, fanns inte der,
då jag sist var i Stockholm, men inte långt härifrån bor bror min*
Anna gick han några gator, han inträdde i sin broders hus; der
for liksom en iskyla genom hela hans varelse, då han na stod
framfor samma trappa, der den gamle Sigurd en gång satt
blödande for sin hjelpsamhets skull. Allt var likadant, stentrappan
var rutig och grann som då, ej ett spår af gamle Sigurds blod
fanns qvar på de kalla, polerade stenarne, men det hade bränt in
i den ärlige dalkarlens hjerta, i hans barndom, och ännu satt
märket qvar.
Då han stod i dessa betraktelser, kom en jungfru, lätt som
en hind, ner för trappan; han sansade sig och frågade: är patron
hemma?
— Hvilken patron P Borkman, grosshandlaren, jo visst är han
det, vill da honom något P
— Ja, jag vill tala vid honom.
— Jaså, ja, gå in på kontoret, det är andra dörren — och
så sprang hon sin väg.
Den hederlige Gustaf (ty läsaren känner nog igen honom)
gick efter anvisning och trädde in på kontoret. Han fann der
många pulpeter, och vid en af dem en fet, rödmosig herre med
glasögon; han hade några drag, som aflägset påminde om Ludvig.
— Är det patron Borkman P
— Jabal hvad vill du här, vi köpa inga klockor, blef avåret
utan att den talande såg på sitt främmande.
—r Jag skulle fråga, sade dalkarlen, om patron känner igen mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
