Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de sågo en lång procession tåga till Clara kyrka» de hörde orgeln
brusa i dess hvalf och hörde ett åminnelsetal öfver den döde; det
var Ludvig, som gått bort midt ander sina drömmar om verldslig
lycka och ära.
Nu glänste modrens ögon af glädje; ty då de tre
mullskoflarne fallit på kistan skulle han bli fri och komma; men andra
kommo, blott icke han.
Kistan sattes ned i jorden, den väntande modren såg, huru
en präktig marmorsten restes öfver hans stoft — hon läste den
gyllene inskriften, der hans dygd, hans välgörenhet, hans väarde
som make och far voro beskrifna — ännu väntade hon att han
skulle komma för att åtminstone i himlen kännas vid sin moder.
Men huru hon väntade och huru hon skickade frågande
blickar genom himlens obegränsade rymd — honom såg hon dock
icke. Då smög hon en gång fram till en sanningens och kärlekens
engel, som satt på fotapallen till Herrans tron, och frågade:
— Kommer icke min förstfödde hit? Jag har väntat honom
länge.
Då smålog engeln och sadé:
— Qvinna, svaga qvinna 1 vet du dock icke, att den
otacksamme aldrig kommer hit in.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
