Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - I. Hemmet - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med både kaffe och punsch. Kom nu, pojke», och nu grep han
Ludvig i armen och gick. Men, utkommen på gatan, slet sig
gossen lös, störtade åter in och bort till Susannas lik, som hvilade på
en bänk. »Adjö, lilla Susanna, adjö med dig», ropade han och
kysste den smärtsamt leende munnen, och störtade åter ut till den
förundrade fadren.
Några dagar derefter var der stor bjudning i den usla kojan.
Kaffepannan stod på hela dagen och brännvin och punsch flöt i
strömmar. Det var lilla Susannas begrafning. Då det arma
barnet lefde, kunde föräldrarne ej gifva det en beta bröd, och då det
sjuknade gjorde de sig icke möda att ens gifva det en drick
vatten att släcka den brännande törsten; men nu på hennes begrafning
slösade de bort mera penningar, än som kunnat åtgå att rädda
henne från plågor och död. Så är det, menniskan lefver mera för
yttre prål än sin inre lycka. Hon vill anses vara lycklig, men
hon gör allt för att ej verkligen vara det
Madam Löf var verkligen stolt öfver den präktiga
begrafningen som hon tillagat, och hénnes hjerta gladdes åt hvarje beröm,
som man slösade på hennes kaffe och de fyra sorterna kaffebröd.
Timmermannen var efter vanligheten drucken och gladde sig åt att
en gång f& dricka så mycket han ville. Ingen tänkte på den lilla
Susanna, som sin sista natt bad Gud så innerligt att få dö för att
eJ ligga ensam. Hon begrofs på Adolf Fredriks kyrkogård; der
ligger hon ej ensam, det arma barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
