Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej mod att stöta ifrån mig gubbens enda vän; jag måste vara vän
med hans vän — med pipan.
Jag såg denne man för första gången det ärofulla året 1808.
Det var den 6 Juni, den dagen hette då som nu, Gustaf. Det var
bjudning hos landshöfdingen grefve C. G., jag var en af gästerna.
Det var en präktig fest, som står beskrifven i Post- och Inrikes-
tidningarne för det året. Skålar druckos «med afseende på dagens
dyrbara betydelse», det var ett slags namnsdag; «kärlek för den
segerrika monarken», som, i parenthes sagdt, med ett stoiskt lugn
förlorade bataljerna: »lycka åt de svenska vapnen och deras
urgamla ära», som dränktes i elände och blod! se der innehållet af
talen, af samtalen, af verserna.
Landshöfdingen var en fin hofman, artig, förbindlig och
inte-ressant Han var känd att hålla ett godt bord: vinerna flödade,
bordet vax öfverlastadt af mat och silfver, allt var herrligt. Hvad
rörde det oss, att vi visste tusende af landets barn försmäkta i
elände, att det varit bättre och ädlare om landsfadren skänkt sina
femhundra riksdaler till ätlig mat åt de arma laadtväroisterna,
hvilka svält och elände skördade på sjukhuset ? Man omtalade,
att man hvarje morgon utanför sjukhuset såg hela trafvar af lik
utkastade. De hade dött på natten; men hvad gjorde det oss? Yar
ej champagnen lika fräsande och ananasen lika aromatisk för det?
Jag för min del hade helt annat att tänka på, ty jag satt
midt emot fröken Amelie C * *. Min Gud, hvad hon var vacker!
— men derom en annan gång.
Yi drucko just den första skålen. «För Gustaf IY Adolf»,
sade landshöfdingen med en stämma, len som en flöjt, »för honom,
hvars höga mod och stora bedrifter ingen annan måttstock fann ä&
hans odödliga namn •—». Talet var, korteligen sagdt, långt,
vackert, underdånigt och sirligt. Det ryckte väl i skratfcmu*klerna hos
litet hvar vid det storståtliga talet. Logo vi åt talaren? Nej, han
var vår hederliga värd och bestod maten och vinerna; m*n skrattar
ej åt sådant. Logo vi väl åt Gustaf Adolf? Nej, honom var det
riktigt synd om; han var olycklig i allt, misslyckades i allt, det
vore dåligt att le åt sådant. Hvad var då föremålet för vårt löje?
Gud vet; jag fruktar nästan att det var åt det gamla Sverige.
Det låg nemligen något .löjligt uti att det styckades, att dess
tappraste söner förblödde utan gagn; det låg en djup iropi i jtllt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
