Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaktadt hade man fött ombord några kanoner, som man erofrat från
Ryssarne. Det var troféer, af hvilka man kunde skryta i . en framtid.
På däcket gick fram och tillbaka en rödnäsig man, klädd i en
brun kavaj och hållande en bucldig ropare på ryggen. Det var
kapten Rumlare, förande Briggen »Svenska Aran från Döderhult»,
som nu för kongl maj:ts och kronans räkning var förhyrd för
truppernas transport till fäderneslandet Morgondimman var tat
och vinden fuktig; kapten Rumlare hade derföre redan tagit sig en
beskus och derofvanpå en kallqvistare, och gick nu som bast och
kommenderade skeppsbesättningen, som bestod af tre man; de öfrige
hade helt beskedligt glömt sig qvar i land.
«Bänn in, kalfhufvud, bann in trossen; kalfhufvud, hör du
inte», sade kapten till en matros, som med stela händer stod och
sträckte på en vidknuten tågstump.
«Det är f-n inte godt att bänna, det är skört som fnöske»,
svarade matrosen.
«Nå, så låt vara slakt då», yttrade kapten.
I detta ögonblick lade en barkas, uppfylld med olandtkrabbor»
till skutans läsida och hela hopen kröp ombord på den «8venska
Åran». Båt efter båt ankom joch folket embarkerade samt
instufva-des under däck; kapten Werner var deras anförare. Man började
lyfta ankar; man skrek oaflåtligen i en timma.
«Man måste fara varliga», sade Rumlare; »snällt, gossar, så
smått, att inte tåget brister; pass på att det ej smäller af då an*
karet får luft Det är», fortfor han, vändande sig till sin
titelkamrat på «torra vägen», «det är kuriöst, herr kapten, att om tåget
skall springa, är det antingen när ankaret skall släppa tag eller
Bär det får luft, det vill säga kommer öfver vattnet Gud ske lof,
nu är det på bogen. Se så», tilläde kapten Rumlare, «nu får du
gå, gamla Anna Cajsa — jaså, för f-n, »8venska Åran». — Ser
herrn», vände han sig till Werner, »skutan heter egentligen Anna
Cajsa, men då hon skulle gå i kronans ärender, trodde patron att
kungen skulle tro, att hon ej dugde, om hon hade ett simpelt
namn. »Det är oftare ett namn ger menniskan värde än tvärtom»,
sade patron, och så döpte han om henne till »Svenska Åran från
Döderhult»; och så får hon väl heta till döddagar, det eländiga
skråfvet; ty, ser kapten, «Svenska Åran» är, förbanna mig, rutten från
bogsprötet till rottaljan; hon ser väl ut något utanpå — patron lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
