Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men, min far», sade flickan och sammanknäppte de sm&
händerna öfver, bröstet, «låt bli åtminstone i dag; den himmelska
modren blir er ej nådig, det går illa.»
((Hvarför det?» frågade gubben. «Har jag kanske för intet
skänkt henne två marker gula vaxljus och sexton gånger läst Ave
Maria innan jag smakade en bit på morgonen? Tror du att jag
behöfver göra allt det der for intet, eller tror du inte, att den
välsignade himmelens drottning hjelper hvar och en god katolsk
kristen? Dessutom är detta ett heligt verk, ty det är frågan om
kättare; vi skola den heliga kyrkan till ära . . .»
«Nog, min far», sade flickan i ångest, «nog, men lofva mig
ett: mörda dem icke, min far.»
«Ha, ha, ha! du är fasligt blödig af dig i dag. Du var ej
så vekhjertad då den der engelsmannen reste här igenom. Hä?
hur var det?»
«Min far!» sade flickan förlägen och plockade på korsetten,
«han var en gammal gubbe han.»
«Ja så! du tycker det ej är synd om gamla gubbar; du tyckte
om de der mjölkfingrade Ryssarne eller hvar de äro ifrån. Nå
väl, men det gör inte jag; gå nu!»
»Men, min far, skona om ni kan», bad flickan; «jag vet», tilläde
hon smekande, «jag vet att ni ej nekar er lilla Maria något.»
«Nå ja, omständigheterna afgöra saken; gå nu, de kunde
komma, och då kunde en kula kanske träffa dig också. De der
hérrarne äro nog beväpnade de också och skjuta illa. Gå nu,
Maria, gå nu.»
Flickan smög sig åter in skogen, men den gamle blef
qvar-sittande vid broändan, med sin kropp nästan intagande hälften af
den smala vägen.
Ej långt derefter hörde man en vagn rulla i den närbelägna
backen, och snart syntes ett dammoln och igenom dammet en
resvagn af det i landet vanliga slaget, fullpackad med koffertar
och askar. När gubben blef varse vagnen, hvisslade han skarpt,
och ett par hufvuden tittade hastigt upp öfver brokanten, men
gömde sig åter. Vagnen fortsatte imedlertid sitt lopp; men då
hästame hunnit till midten af bron, saktade kusken farten, för
att ej köra öfver den liggande uslingen, som tycktes sofva. Detta
uppehåll begagnades af de utposterade banditerna, hvilka viga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
