Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mossan, som begärligt insög blodet, hvilket med hvarje pulsslag
uttömde hennes lif. Pietro låg knäfallen, med ansigtet mot jorden,
och ref sitt grå hår i raseri; den unge röfvaren stod midt framför,
med bössan på armen, och betraktade scenen.
»Jaså», sade han slutligen; det har du, Pietro, för det att du
alltid ber till Jungfrun; hon har så många att hjelpa, så att hon
inte hinner med allt Annat är det med den helige Borromeus,
som nu på en tid haft litet eller intet att göra. Det var som jag
sade, att det ej är värdt att spilla böner på Guds Moder, den
o befläckade Jungfrun, ty det se vi hvar dag, att hon. ej hör på
det örat; nej se, Sanct Borromeus var riktigt glad, då jag kom
ihåg honom — det sade munken också. Pietro — det är slut
med din Maria och med Mattheo också, paret ihop.»
«Paret ihop», rosslade den döende flickan; »blef främlingen,
den främmande ynglingen, också skjuten?»
«Åh ja, han fick allt så mycket han tålte», skrattade röfvaren.
«Paret ihop», hviskade flickan, «han också — det var väl.»
«Nå, ligg inte der längre, som en galning, hon är nu död»,
yttrade den unge röfvaren efter en stunds tystnad; «hon vaknar,
vid S:t Borromeus! icke deraf, att du rifver några hårstrån mer
eller mindre af ditt hufvud. Nå, stig upp, gubbe, annars så hafva
vi snart ett kompani1 trones soldater, påfliga krukor, efter oss från
Siena — nå, vill du bli skjuten du också?»
Den unge röfvaren lyckades ändtligen att bringa gubben till
sans och begge hjelptes nu åt att bortbära liken. Detta skedde
med en dyster tystnad, och imedlertid nedgick solen och natten
bredde sig öfver den hemska scenen.
Johannes —ty det var han, som blef sårad — fördes med hast
till Siena, läkare kallades, men för sent: han hade redan förlorat
för mycket blod och kulan hade träffat någon vigtig invärtes del.
Det led på natten; men ännu andades den olycklige ynglingen,
och hans discipel låg gråtande på knä bredvid hans säng —
ändtligen slog han upp ögonen, de voro liksom förklarade, och han
fattade den gråtande gossens händer mellan sina.
«Hör du, Adolf», éade han sakta, «hör du, det ringer i klockan
på Mellingsta — hör du icke? hon ljuder klart, fastän det låter
hemskt för Johanna och min* stackars far; helsa dem begge.» Han
dignade tillbaka på bädden, blek som en vissnad lilja; gossen lade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
