Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På en gång sprungo far, mor och dotter upp från sina stallen
och stodo lyssnande; de hörde alla de döfva klämtslagen af
dödsklockan. Riktigt! hon ringde i långsam, afmätt takt; det kunde
ej vara vindens spel, det kunde ej vara sjelfbedrägeri — de hörde
det alla.
«Klockan!» sade de nästan alla på en gång och baronen
utbredde sina armar. «Mamma», ropade han i ångest, «hör du
klockan?, den ringer för Adolf; vi äro utan son!» J)e föllo i
hvarandras aftnar, det blef en lång tystnad, men Johanna föll på
knä och bad innerligt, andäktigt, som ett barn plägar. Klockan
fortfor att ringa, men plötsligen tystnade hon, och åter hörde de
regnet smattra på fönsterrutorna och vinden hvina genom
vinds-gluggame.
Klockans ljud hade äfven väokt mäster Petrus ur hans oroliga
slummer; gubben satte sig upp att lyssna, tände sin lilla
nattlampa och skref i sin jumal: «den 3 Oktober, klockan tre qvart
till ellofva började dödsklockan att ringa på Mellingsta; ringningen
fortfor till klockan precist ellofva — antecknadt samma stund,
vinden nordvest, hällregn, barometern på nederbörd, 13 grader C.»
Gubben lade sig åter och funderade efter, hvilken olycka som
väl kunnat hända den friherrliga slägten i denna stund. Han kom
väl att tänka på baron Adolf, men bortkastade åter denna tanke.
Han är så ung, tänkte han, och dessutom är han under Johannes’
vård; det är väl någon gammal tant eller dylikt; och dermed lade
han sig lugnt ned på sitt öra.
Omkring en månad derefter kom baronen ned till mäster
Petrus, som i brådskande fart ilade in i sin studerkammare för att
byta om rock för den nådiga baronen. Mäster Petrus märkte icke,
att baronen var mycket blek, och att ett visst drag af oro låg i
hans blick, då han inträdde. Han blott tänkte på sin paryr, den
stackars gubben.
«God dag, mäster Petrus!» sade baronen och satte sig på den
erbjudna stolen; «hur mår ni, goda mäster Petrus?»
«Gud ske lof bra, herr baron, mycket bra.»
«Ni har en glad ålderdom, mäster Petrus», fortfor baronen.
«Gud har hittills visat er mycken godhet, ni är- frisk.»
«Ja, Gudi lof, frisk som en nötkärna», svarade mästarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
