- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
153

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det unga Sverige*

Jag satt en vacker morgon och spekulerade i min vindskupa fyra
trappor upp der vid hörnet af Dödgräfvargränd, ni vet Det hadé
regnat om natten, ännu dröp det något ur takrännorna, och en
katt, som är min dagliga vis å vis på motstående tak, spatserade
försigteligen i rännan, då och då ruskande på en och annan fot.
Solen behagade titta på huset midt öfver, inne hos madamen med
astrerna i fönstret. Jag såg hennes dusamell eller, hvad det nu
kallas, negligé, glänsa fram i fönstret; gumman var uppe och drack
sitt Morgonkaffe, men jag stackars Pfefferkorn får aldrig smaka en
så kostelig dryck. Jag skrifver rent; jag författar; jag har till och
med inlemnat ett försök om Sveriges anor till Svenska Akademien

— men icke fick jag priset, utan en mamsell fick guldpenningen.
Jag hade likväl bättre kunnat använda honom jag. «Snille» har
jag sjelf och »smak» får man icke af en guldpenning, om han icke
förvandlas i vanliga penningar. Jag har många gånger ämnat
föreslå en dilettant-akademi med många priser, der jag och andra
obetitlade naturgenier kunde täfla om priset Hvem kan lefva af
guld? och hvem vill val sälja sin polett «på snille och smak» för
en hundstyfver i boden med den oförkylda kullan öfver dörren»?
Jag ville derföre föreslå en inrättning mera passad efter tidens
fordringar, nemligen belöningar af mera opraktisk användbarhet» än
en guldmedalj. Finge man t ex. en ny rock för ett äreminne,
ett par nya permissioner för en sång med ofritt val af ämne blott
man hölle sig inom det allvarsamma», ett par bottforer för en idyll
och en ny nattmössa för en hjeltedikt, samt dessutom, såsom
jetton, en portion köttbullar med delikat brynt potatis — då kunde
litteraturen blifva något helt annat i dét kära fäderneslandet Det
är också klart, att man måste .lefva för att kunna författa. Man
kan icke lefva som en stackare och skrifva som en bjesse — allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free