- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
155

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, jag yet; menni har det oaktadt författat den lilla boken.»

«Ja, till er tjenst.»

«Det gläder mig», sade den lille herrn ooh gnuggade händerna.
«Var god tag på er fracken och följ med mig på en liten
frukost-risp här borta.»

«Tackar», sade jag något förlagen, «men jag skall saga, att
min borstare tagit ut fracken, och jag måste således . < .»

«Åh nej!» ropade den främmande, «kom med sådan ni är;
med snillen, sådana som ni, bör man ej vara nogräknad.»

Förslaget var godt Jag följde min goda vän sådan jag
var i min Semper Idem. Nedkomne på gatan, böljade vi åter
samtalet

«Ni har en satirisk mine, min herrei» sade min nya vän, «ni
måste vafa stark i satiren.»

«Hä, hä, hä!» genmälte jag; «ni är fysionomistP»

«Hör, herr Pfefferkorn! är det ni, som hittat på den der
dräpande satiren om Notenii guldbyxor P»

«Tjenare», sade jag, «till er tjenst; man har ook alltse’n plöjt
med min kalf.»

«Det har ni rätt i», fortfor han. «Det var ett gudomligt
infall, en sekulär-idé!»

«Hä, hä, hä! alltför förbunden», sade jag och lyfte på hatten.

Vi voro nu framme på värdshuset Ni må tro den der
slyn-geln till kypare bockade sig för mig aå djupt; han är så styf utaf
sig eljest, och begriper ej snillets egét höga värde. »Enskildt
rum», sade min följeslagare — och vi fingo.

En matsedel — det vore mycket att säga om en sådan —
den studeras grundligen, grundligare än grundlagfen sjelf. ..Set
bevisar att menniskans lekamliga behof ta högra: handen af* hennes
andliga; men derom mera en annan gång.

Mitt val var snart gjordt; men min kamrat studerade länge^
Sedan han .afvägt skälen mot och. med fattade han ett be$lui och
verkställde det Maten kom in tillika med en butelj öl det
var delikat.

Sedan den första hungern blifvit stillad, böljade jag åter att
fundei* öfver min okändä vän och frågade slutligen* *Med förlof*

min herre! hvad heter titulus?»

»Mitt namn», svarade den okände, »är Suddenskugg.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free