Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
— och vår farbror deremot — hur har han handlat? och dook är
han den enda tillflykt du har för att göra lycka. Kommer du
ihåg i fjol, då vår lilla Carolina dog? Vi hade ej råd att hemta
läkaren — det är dyrt att rädda barnens lif — och man dröjda
till dess det var försent. Så går det alltid; Öfverallt hvilar för*
bannelsen öfver den fattige.»
ccOch öfver den rike», inföll Augusta. «Det är väl ej alltid
så lyckligt att vara rik heller, eljest ginge väl ej sådana sagor om
Thorstensholm.»
Aära Augusta, här är ej fråga om sagor, utan om verklighet»,
sade Stefanie och reste upp sig stolt. Det vpr också en Juno*
figur med mörka, blixtrande ögon, som vanligen bibehöllo ett drag
af stränghet, men också kunde antaga en innerlighet, en värma,
som oemotståndligt drog uppmärksamheten till sig.
<rKära flickor», sade Berndt, »hvarföre tänka då så olika be*
ständigt ? Du, 8tefanie, borde hafva blifvit gosse, så djerf, så stark
är din ande; du kan uppoffra allt blott för en idé; men du, stae»
kars lilla Augusta, min blåögda syster, du kan offra allt, lycka
och glädje, icke för en idé, utan för en menniska, som du älskar.
Mannen lefver för en tanke, qvinnan lefver blott för sin man; der
ser ni huru det hänger ihop. Nå väl, flickor», återtog han, lik*
som undervisande, «ni veten orsakerna hvarföre jag lemnar mitt
hem; min far har ej råd att låta mig komma till akademien,’ han
har ej förmögenhet nog att understödja mig i början af en embets*
mannabana, han hoppas ej mycket på min lycka der, fastän» —
tilläde ynglingen med förändrad tonvigt «det nog icke hade
varit så farligt för den, som kan något och vill något; men emel*
lertid ansåg han sig ej kunna allt det der, och då kom han att
tänka på farbror Thomas, som lär vara en mäkta rik man — och
så skref han dit ut och fick efter lång väntan svar, och ett bro»
derligt svar till på köpet: ingen kunde vara mera välkommen än
jag. — Nå, nu reser jag ut till ett land, der man aldrig behof*
ver frukta för kölden, men får äta apelsiner hela året eller ock
vindrufvor och aprikoser.»
«Men du glömmer väl ändå inte oss, käre, lille Berndt», sade
Augusta och fästade sina mörkblå ögon på gossen, «du glömmer
väl inte osa i vår enslighet, eller lilla Carolinas graf, eller de der
rödmålade husen, som ligga der borta och der våra föräldrar bo?#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
