Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela verlden bestode endast af sådana; så god, så ädel, s& verkligt
kristen finnes ej mången, och dessutom har han ett klart, redigt
hufvud och ordet i sin makt. Ni kunnen ej föreställa er hum
öf-vertygande han talar, huru en kärlekens ande blickar, fram mellan
de buskiga grå ögonbrynen och huru hans buttra ansigte är
liksom förklaradt, då han talar om sina favoritämnen; hos honom
har jag under hela gymnasii-tiden tillbragt mina aftnar, och vet
jag något, så har jag hemtat det från honom; ty han gjorde allt
så klart, så redigt och rent, att jag tyckte mig se det med
förstoringsglas.»
«Och det var således endast för rektorns skull», inföll
Augusta, «som du gick ditP Man har hört åtskilligt om dig och lilla
Anna, det der kan du allt säga ännu innan du far.»
Berndts ansigte mörknade. «Du skall ej fråga mig, Augusta»,
sade han. «Ja, flickor, jag håller af Anna, håller oändligt af henne,
jag har till och med sagt henne det, och hon håller af mig igen;
men det lär, det kan éj bli något af det der, jag har tagit mitt
beslut som en man. Menniskan, säger gubben Hult, kan allt
hvad hon vill, och kan hon icke, ligger felet hos henne sjelf, —
och jag har kunnat slita mig från Anna, jag gjorde det med
föresats, ty nu kan hon bli lycklig med en annan.»
’Stackars Berndt», sade Augusta och klappade, honom, «stacr
kars min egen Berndt, det är bra hårdt.»
«Tyst, Augusta, låtom oss ej tänka derpå! — jag har en gång
sagt farväl till Anna, —~ nu är det slut.»
Ynglingen teg några ögonblick; men snart återgick han till
sitt förra ämne. «Som sagdt är, Stefanie, gubben Hult har en
helt annan åsigt af menniskorna än du, min syster, ty han har
varit i beröring med dem, pröfvat ondt och godt och stadgat sin
tro; du, Stefanie, har deremot blott uppgjort dig en fantasibild af
menniskorna. Du är stolt (jag talar här som gubben Hult skulle
tala), du är stolt och tryckt af fattigdom, liksom våra föräldrar
och vi alla; nå väl, du ville herrska och du föraktar menniskorna,
emedan du tror att de förakta din fattigdom; blefve du rik, så
skulle du förakta dem ännu mera; — allt det är orätt, kära
Stefanie; döm mildt, så dömes du mildtl»
*Ah ja, det är just det jag ej behöfver; man f&r döma taig
hur man vill», svarade den stolta, trotsiga flickan och smålog;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
