Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tiggarefamilj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemmet är 4et ställe, dit man g&r for att hemta tröst: så
var det också med Glans, som vände sina steg dit for att trösta
sig p& sitt vis, det vill säga, han gick hem for att få vara en
smula tyrann, han ocks&, då han ej mäktade med sina fiender
utomhus.
Hvarenda gång han i bränneriet hos patron Fånger fick
ban-nor eller stryk (ty han var en medhjelpare der), eller om han vid
något annat tillfälle, till exempel på krogen, kände sig underlägsen,
tänkte han alltid vid sig sjelf: «vänta bara, jag är också herre,
när jag så vill, jag är in$e så utan makt, jag heller» — och i
följd af detta resonnement gick han hem för att på de sina
hämnas verldens orättvisa.
Denna natt var han ej heller hemma, och moder och bam
sofvo godt; ty de voro fatalister alla och lade sig om qvällen
fullkomligt lugna,-fastän det väl kunde hända att «far» kom hem om
natten och slog i högen, som han kunde, och körde ut dem på
bara backen. När sådant hände, var det ett slags nödvändigt ondt,
som stått skrifvet i stjemorna och som ej uppväckte hälften så
mycken harm, som vi föreställa oss — och jemt opp .så mycken
smarta, som de utdelade slagen kunde; förorsaka.
Klockan var omkring ett på natten, då på en gång ett för*
skräckligt allarm hördes på den gamla dörren. Familjen vaknade.
«Jaså», sade modren, gnuggande sig i ögonen, «jaaå, nu är han
hemma; nå, då blir det vål spektakel igen», ooh sonen Olle sträckte
helt beqvämt på sig och yttrade, halfsofvande: «jo, nu är han god
igen, nu få vi smaka på ekluten.»
Ändtligen öppnades dörren, och mannen trädde in. «Hör, är
ni vakna härinne, eljest skall jag väcka er, jagP Nå, Olle, tänd
på en smula i spiseln, så att jag får se mig omkring!»
Han var ovanligt god, och Olle tände opp några stiokor.
«6er ni, go vänner, du, Greta och Olle, vi ä’ rikt folk* har
fått arf efter min moster i Thorstorp, tre tusen riksdaler, skrefvo
de derifrån, det skall bli ett kakalorum — Gud signe kärringen,
men väl var det att hon gick till sina fader. — Nu», tilläde han
och kastade sig på spiselkanten, «nu skall ni se att vi skola lefva
lika bra som brännmästaren, den skojaren, ja, det skola vi! Tre
tusen riksdaler är en hel hop det, må ni tro, räcker nog en
vacker stund; nå, vak opp! hör på, jag vill klappa lilltultan, väck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
