- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
26

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kantänka, och hästar; men jag tanker — likagodt hvad jag tänker

— se så, l&tom oss sätta oss i och köra atfit landsvägens

Patronessan gick till sin vagn och snart rullade det lackerade
åkdonet ned&t gatan p& sina förgyllda hjul; de st&tliga hästame
kråmade sig och frustade, och som en herrskarinna blickade
patronessan omkring sig med sina blixtrande svarta ögon.*

«Granl» sade hon, sedan de rest ett stycke utåt vägen, cser
du ej en vagn komma derborta P»

«Jo, patronessa», svarade kusken.

«Nå så vänd då, men kor smått tills de hinna på oss; det
är väl Hemmingstorps-ekipagetP»

«Ja, det är visst generalskan», sade kusken och vände.

«Se så, kör långsamt — äro de efter och vilja de köra förbi,
så låt hästarne gå undan midt i vägen, förstår du.»

«Det är ändå bra oartigt», anmärkte patronen, catt damma
ner generalskan.»

aDu tycker då att det vore bättre om jag blef nerdammad
och min madras-schal förderfvad i stället för hennes, som
troligen är bara crépe — jag må säga, du har verkligen qvar en hel
hop af dina bokhållare-idéer.»

Vagnen gick således före generalskans hela vägen, liksom
man ej märkt det, och ett dammoln höljde in det vackra, men
anspråkslösa ekipaget, der generalskan Gyllenklo satt.

Det hade nemligen händt sig några dagar förut att
generalskan och patronessan varit tillsammans på en bjudning.
Patronessan Fänger hade kommit först och satt sig högst i soffan, i
den öfvertygelsen att ingen kunde komma, som gjorde henne
platsen stridig; men efter några ögonblick inträdde generalen med
sin fru, och patronessan måste af artighet lemna sin plats och ta
en längre ned.

Generalskan hade i sin oskuld ej ens märkt detta ombyte,
utan mottog den plats som fanns; men patronessan kände det
desto djupare, och hon föresatte sig att så ofta hon kunde
förödmjuka och strida med sin rival om anseendet. Det var derföre
hon nu for ut, dels for att om möjligt köra före generalskan, och
dels för att låta hela staden se den himmelsvida skillnaden mellan
ekipagema. Man stannade vid kyrkan och patronessan steg ur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free