Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
patron, att hela församlingen kastade sina ögon på honom och den
ståtliga patronessan, att hon i sin tur fick slå ner sina, för att
ej se så fåfäng ut, och patronen hade en så andäktig mine, att
man kunde tro, att hela hans själ var sysselsatt med den heliga
akten.
Håfgången är ett störande missbruk — bruk borde det ej vara,
men någongång är den dock nyttig. Tvänne af stadens
notabiliteter buro håfvarne och bugade sig för hvarje styfver som föll
deri för det goda ändamålet, och då håfven kom, lade patron, så
ffoförmärkt», att alla, som ville se, äfven kunde det, en
femtioriksdalerssedel dit.
«Bror lägger mycket i håfven», hviskade borgmästaren, som
satt vid hans sida, «det hedrar brors hjerta.»
«Åh, säg ej så», svarade patron, «man ger af godt hjerta
och efter råd och lägenhet.»
När håfven kom till Olans på hans bortgömda vrå, stoppade
han ned en hoprullad tolfskilling i håfven, sin enda sedel. Sedan
vände han sig snyftande till sin hustru och sade: «mor, jag lade
min enda sedel i håfven — och det var för lilltultans skull, hon
skall gå i flickskolan och lära sig nfigot.»
«Det gjorde du rätt i, Glans», yttrade hustrun, som äfven
blifvit bättre och ömmare om barnen sedan hoppet börjat le mot
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
