Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra i hjertats lönnrum. De ligga der som en hop brottslingar
i ett tr&ngt fängelse: väckes en, så väckas alla.
«Farmor! kära farmor, i ett annat rum ligger der en hop små
Guds englar, och så är det äfven med dem: väcker man ett af de
sm& barnen, så vakna alla; det beror på i hvilket af de två rum- ’
men väckaren går in först.»
«Nå, barn, och ditt andra brott?»
«Jo, farmor, en dag gick jag, plågad af hunger och köld,
skakad af ånger och hat, förbi Fängers hus; jag såg in åt
kontoret, och der satt patron ensam och tycktes småskratta; då steg
blodet upp i mitt hufvud och jag gick in. Jag stod snart
der-inne. Patron bleknade: »hvad vill du?» frågade han. «Fordra
räkenskap af dig, du mördare, du blodsugare, du de fattiges fiende 1»
ropade jag och rusade på honom.
«Det blef en kamp, som snart var afgjord. Patron låg på
golfvet och jag hade kanske i mitt raseri slagit ihjäl honom, om
inte i detsamma herr Trygg stigit in. Då reste jag mig upp och
ämade anfalla äfven honom; men det var något i hans ögon,
någonting fromt och förlåtande, som höll mig tillbaka. «Vill du
mörda också?» frågade han lugnt och fast, «vill du belasta ditt
samvete med ännu ett brott?»
ffJag slog ned ögonen och kom ej en gång ihåg att fly.
Patron hade rusat upp, och inom få ögonblick stod rummet fullt af
folk, och patron ropade: »tag mördaren, rånaren, bofven — han
skall betala med sitt hufvud hvad han har gjort.»
»Jag såg på mannen med förakt och sade: »och du med din
fattiga själ — så är det qvitt.»
»Man förde mig åter i fängelse och folket lopp tillsammans
och följde mig, och mer än en sade: «han gjorde inte mer än
rätt — det var rätt åt den blodsugaren.» Det var första gången
människorna berömt mig, och fastän jag visste att döden skulle
bli mitt straff, gick jag både stolt och lugn i mitt flngelse och
trodde mig nästan ha gjort en god gerning.
»Jag blef dömd till döden för försök till rån, fastän detta ej
var min afsigt; men någon annan föll ej domstolen in, ty hvarför
skulle väl den fattige älska eller hata om ej för penningar? Domen
blef fastställd hos kungen och jag klagade icke. Lif och död var
mig detsamma, tyckte jag, och jag tog underrättelsen ej synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
