Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rektor Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes dotter, Anna, sutto inne i salen. Det skulle ett år förut
varit en motsägelse, men herr Trygg hade, som sagdt är, för-
ändrat sig, och var nu språksam och så att säga munter.
«Har bror», böljade han, creller kanske kusin eller kanske
kusin Anna hört, att det nu åter spökar på Thorstensholm P — Det
skall betyda dödsfall, hm, fastän det är bara skrock — inte tror
någon upplyst menniska på sådana omöjliga saker.»
•Hvarför icke», frågade rektorn och tog handen från spelet,
«hvarför icke? — hur kan bror eller någon säga att det är
omöjligt P Yi äro verkligen alltför litet upplysta för att hvarken tro
eller icke tro det.»
•Hm — bror är således intresserad af saken», sade herr
Trygg; «nåväl, mitt herrskap, det lär spöka på Thorstensholm;
hvarje natt höra de hur det öser med dukater i källarvåningen —
en gammal gumma derute påstår att det betyder dödsfall, men
ingen ser dödlig ut ännu. Det skall vara, säger man, en general
Thorsten Stålsköld, som genom rof ooh mord och plundring
samlat penningar under trettioåriga kriget, som ännu i denna dag
går igen.»
•Det är rysligt, men ändå roligt att höra på», sade Anua,
en vacker tjuguårig flicka, och smålog så godt mot herr Trygg.
«Hm, jaså, kusin Anna tycker att det är roligt — alltför
smickrande för mig — hä hä — nå, derför kan jag tala om hela
historien.
•Öfversten låg en afton, strax efter sedan hans son blifvit
för-lofvad med pastor Willners dotter — ett bra parti, ty gamle
Willner är en ärans man; — öfversten hade nyss släckt ljuset,
då han hörde tunga steg i yttre rummet, dörren sprang upp och
stegen hördes inuti hans eget rum. Öfversten är en gammal orädd
militär och ropade: hvem är derP Då hörde han penningar klinga
omkring på golfvet, och derefter försvann spöket i hans rum, men
böljade nu sitt väsen nere i källaren.
•Han låg länge vaken, men ändtligen somnade han; men det
var oroligt, och han drömde att en stor man, klädd i ett
guldharnesk, stod framför hans säng och betraktade honom med
brinnande, blodsprängda ögon. «Se», sade han och visade på sin
kropp, «huru de förbannade penningarne hänga på mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
