Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rektor Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Carl den tolfte, i alla sina hjelteförvillelser, ett mål för sitt
folks sympatier, föll — och ej heller om honom går någon sådan
saga. Men det är ju naturligt, att om saken berodde blott på
imagination, skulle väl åtminstone någon af Napoleons garde sett
den lilla mannen rida öfver slagfältet, eller en af Carl den tolftes
bussar sett sin konung med halfdragen värja hota sin mördare.
Tvärtom gå oftast sådane berättelser om menniskor, som hela sitt
lif igenom varit obemärkta, hvilkas död rör ingen, angår ingen,
och som qvarlemna hvarken saknad eller förakt.
«Vore det endast imagination, skulle förhållandet efter all
sannolikhet vara alldeles omvändt; ty inbillningen spelar hellre kring
ett strålande än ett dunkelt föremål.»
«Hm! ja det är mer än besynnerligt», yttrade herr Trygg,
som i sin natur icke hade någon sträng, som vibrerade för dylika
ideer, och som dessutom, der han satt i sin vackraste bonjour och
prydd med fina löskragar, hade helt annat att tänka på.
Då och då kastade den hederlige mannen en förstulen blick
på fruntimren och drog på mungiporna liksom han försökt att
småle; men så snart någon af dem råkade att se på honom, slog
han ned ögonen och vände sig åt annat håll af en slags
jungfrulig blygsamhet.
Sällskapet satt tillsammans till långt ut på qvällen; det var
längesedan den enkla thésupéen var intagen, och herr Trygg drog
upp sitt gamla säkra prober-ur, ett så kalladt Nürnbergerägg med
romerska siffror och dubbla boetter. Detta ur var för honom en
verklig klenod; ty det var hela hans fädernearf och allt hvad han
ärft i hela verlden, det enda för hvilket han hade att tacka någon
annan än sig sjelf.
Herr Tryggs klocka visade på half elfva, och han fattade sin
hatt och nalkades de begge kusinerna för att taga afsked, då det
knackade på dörren. De begge fruntimren, med hufvudet fullt af
spökhistorier, sprittade till och rektorn ropade sitt vanliga: «stig in!»
En betjent inträdde och frågade: «bor doktor Bernhardsson här?»
«Ja, i öfra våningen», blef svaret. — «Hvad står på», frågade
rektorskan, «är det någon sjuk?»
«Ja bevars, fastän jag knappt tror att doktorn hinner fram
förr än det är gjordt. — Öfversten fick slag denna eftermiddag
och tycktes död när jag for.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
