Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan smålog åt hans smicker och sade: «nå, Berndt, du
kan göra mig högmodig — meu jag betalar med lika; ty jag
tycker att du’ ser så rask och ärlig ut, som en gosse bör vara.
Pappa säger alltid att så äro alla der hemma i Sverige — det
måtte vara ett herrligt land; ty pappa talar beständigt derom med
fortjusning. Huru se flickorna ut der hemma hos ditt?»
(Jo bevars, de äro skönheter allihop», försäkrade Berndt, «och
goda se’n som englar — men, Betty, nu vet jag hvarför jag tyo»
ker om dig så mycket», afbröt han sig, liksom en ny idé
uppstigit i hans hjeraa. «Du är lik min syster Augusta — ja, det är
du; låt se, samma ögon — ja, precist lika djupt blå och milda
— .och sådan panna — hennes hår är något mörkare än ditt,
det är hela skillnaden — och så är hon nu fyra år äldre än du,
det gör också sitt till saken — ack! Betty, du vill ju vara min
lilla syster, vara min egen Augusta.»
«Ja — ja gerna, Berndt, sade den unga flickan; men du
skall ändå hålla af mig litet för min egen skull», tilläde hon med
en suck, «det är nog bra att likna Augusta, men det är ockaå ej
så illa att likna sig sjelf i något.»
orDet är ju naturligt», inföll Berndt — «men du skulle känna
min egeu Augusta; — vet du, ingen tanke, ingen handling dolde
vi for hvarandra; när jag tyckte att jag gjort något rigtigt bra
och ville meddela mig med andra, så talade jag om det för
Augusta — hon förstod nog att jag ej ville skryta, men det förstod
ingen annan, ej en gång pappa och mamma, och allraminst pyster
Stefanie.»
«Nå, liknar jag icke henne också?» frågade Betty med ett
satiriskt smålöje.
«Nej — nej, det gör du inte? om icke just nu, — de der
försmädliga rynkorna kring munnen kan du låta bli — du får ej
gäckas med att jag håller af dig for min systers skull; nå nå,
lilla Betty, blif inte ledsen för det — nej, du liknar icke min
syster Stefanie. Hon är en god, en ädel flicka, men der gror
stolthet inom henne, kufvad stolthet, parad med värma for det
som är ädelt: det är en drottnings själ, som tagit boning i en
fattig komministerdotter — ett rasande misstag af den stackars
själen — detta gör att hon är bitter just då hon glöder af
kärlek; med ett ord, jag håller, visst af Stefanie; men —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
