Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bref.
De begge unga suto en dag, omkring ett år derefter, efter sin
vana en af sina fristunder vid den hedniska gudens altare,
inbe-gripne i sina intressanta talöfningar, då deras uppmärksamhet
väcktes af några skarpa trumhvirflar, som klingade genom skogen.
«Det är Tappali — det är gångposten som kommer från
Madras», sade Betty, «kanske du har bref.»
«Bref från hemmet!» ropade Berndt och skyndadej[opp, fastän
det aflägsna ljudet af trumman bevisade, att den indiska gång*
posten ännu var långt borta. Ynglingens hjerta klappade
häftigare än vanligt; ty det anade honom att dessa hvirflar rörde
honom närmare än någon annan; nära två år^hade^han nu varit
hemifrån utan att hafva fått en rad från de sina, och vecka efter
vecka ökades hans längtan.
Ändtligen kommo de begge Hinduerna, af hvilka den ena bar
trumman och den andra en tung brefväska, de sprungo i lunk
utmed ån och nalkades fabriksanläggningen i dalen.
Berndt vågade knappt andas, ty han fruktade att de skulle
fortsätta och ej stanna vid Amypura; men han hade dock anat
rätt, de stannade, och en långt utdragen hvirfvel kallade fram
folket ur sina hyddor. Hastigt stod Berndt framför dem och hade
knappt lugn nog att vänta till dess de ur väskan utletat ett bref
till Berndt Willner, som brefbäraren lade ned för ynglingens fötter
— och innan han hunnit gifva honom några rupier, voro de begge
långt borta och den lilla trummans ljud återskallade i skogen.
«Det är Augustas stil — rödt lack. — Gud ske lof — rödt
lack!» — var det enda ynglingen yttrade då han betraktade
bref-vet. Han skyndade tillbaka till pagoden, der Betty väntade, och
höll brefvet högt öfver hufvudet, så att hon redan på afstånd skulle
se hans lycka. «Från Augusta, från syster Augusta.» Bettys sköna
ansigte öfverfors af liksom en lätt skugga, då hon såg Berndts
fortjusning — det var ej afund, men dock någonting ditåt, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0090.html
