Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokhållaren Trygg och skeppet Amelie#
Der ligger ett litet envåningshus på samma gata, der patron
Fängers nyrappade ljusgula hus reser sig öfver kamraterna; det
är en rödmålad byggning med fyra fönsterlufter och ingången
genom porten. I de tre fönsterna blicka en otalig mängd blommor
ut genom de klara rutorna, och då och då ser man ett fönster’
öppnas och en ung qvinna se nedåt gatan, hon plägar göra så
alltid, ty klockan lider mot två, och maten skall stå varm och
fardig på bordet, när mannen kommer hem: derföre ser hon så
ofta nedåt Fängeroka palatset. Men i hörnrummet finnas inga
blommor, och gardinerna hafva ej så bländande hvithet som de
andra fönsterna: orsaken är att der bor herrn sjelf, och han har
den ovanan att röka. 1 detta hus bor bokhållaren Trygg — och
den unga qvinnan, som så otålig blickar nedåt gatan, är hans
unga hustru.
Stadens ungherrar hade sin egen mening om detta giftermål,
och denna mening var, att ingen kunde begripa det. En ung
och skön flicka, som kunde gjort anspråk på en ung och hygglig
man, om också icke något lysande parti, fastän sådant också
händer ibland, gifter sig ett tu tre med en gammal bokhållare, som
var fattig som en skåpråtta.
«Den stackars fru Trygg», sade mamsell Skarpmesser med ett
försmädligt grin till sin fru patronessa; «den stackars fru Trygg
— hon är olycklig stackare med sin gamla narr till man, men
också var det hennes egen skull. — Såg patronessan hurudan
schål hon hade på sista allmänna bjudningen?»
«Ja, bevars, den der svarta lilla stumpiga schalen, som Trygg
köpt åt henne. — Men man kan dock ej annat än säga att hon
bär sitt ’öde med god mine. Löjtnant Gyllensting ordentligen
kurtiserade henne; hon borde verkligen funnit sig smickrad af alla
de artigheter han sade henne — men det kunde ej märkas. Med
en ofantlig grad af förställning spelade hon rollen af alldeles oin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
