Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Nej, tacka vill jag, då pojkarne göra bön ooh sjunga sin
psalm; det Sr något annat, än då en gammal falsk kärring sitter
och snöflar om vår Herre i himmelen.»
«Gud bevars, så du talar; den fromma känslan nötes in i
barnets hjerta, långsamt, men sälert», sade modren.
•Åh, det går lika litet att på det sattet nöta in, religion,
mamma, som att med en hårborste stryka solsken på en vägg,
som står i skuggan; der blir ingenting af, om inte solskenet sjelf;
faller derpå, och då behöfs ingen innötning.»
«Det var verkligen en liknelse, ljuflig och klar», yttrade
mamsell Skarpmesser, som nu steg in i rummet och hört Adolfe
sista ord.
«Åh ja, för den som vill begripa något», sade Adolf buttert
och sprang på dörren.
((Strumporna, Adolf! strumporna!» rppade patronessan; men
han var borta.
«Ungherrn blef, tror jag, ond för mitt narri», sade mamsell
Skarpmesser; «jag ville visst inte såra honom.»
((Adolf h«r en mycket bestämd karakter, och Skarpmesser
skall inte säga något åt hönom, han är isynnerhet känslig för
sådant. Emellertid får man lof att på annat sätt skilja honom från
kamraterna på mellanstunderna, och jag skall ge min beskedlige
magister Skalman mina föreskrifter; jag vet då ändtligen att han
följer dem, ty han är vek, så att han låter linda sig kring mitt
minsta finger.»
Detta gladde den svaga, förblindade modren, som blott hon
fick befalla, ansåg allt för bäst; och om gossen misstog hon sig
grymt. I hans själ flämtade ännu då och då, brännande och klart,
ett behof att verka och lefva i sin egen art, att täfla med andra
och öka krafterna, genom att mäta dem med andras; allt detta
var honom dock förnekadt.
Hans mor och hans lärare betäckte honom med en
ogenomskinlig huf,’ för att hindra alla skadliga inflytelse^, ungefår som
man behandlar en sparrisplanta; men man utestängde också hvarje
ljusstråle och tvingade de groende anlagen att blifva bleka, späda,
utan sjelfständighet, och lägga sig ut efter jorden, emedan det ej
fanns någon sol, som vinkade dem uppåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
