Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Kanske, mamma, men de äro dock min öfvertygelse. Nej,
mamma, egennyttan skall ej förleda mig.»
«Men, lille Gustaf, jag s&ge gerna att du gifte dig, ty det
år ej godt för mannen att vara allena. Vet du, jag funderar
emellanåt på an ett, än ett annat, ooh så föreställer jag mig huru
roligt det skulle vara, om du hade en liten snäll hustru, som lik-
som du höll af gumman och menade henne väl — och så — ja,
du förstår, man kan tänka långt in i framtiden, och så — små,
snälla, rödblommiga barn, som hade dockskåpet inne hos farmor,
och som kunde stoja omkring mig; ty det är så tyst och tomt
omkring mig när du ar borta, och det är ju beständigt; det är
blott om* lördagsqvällarne, som nu, du sitter hos mig, eljest är du
ju frfin ottan till qvällen på fabriken, och när du kommer hem,
är du så trött, att det vore både synd och skam att tala mycket
med dig.»
aMamma vill således att jag skall gifta migP» sade Gustaf
med ett mildt sm&löje, under det han säg upp från sin ritning.
«Åh ja, hvarför inte, mamma lilla, blott jag finge en hustru, som
jag kunde hålla af.»
«Den som söker, han finner, min gosse», anmärkte gumman
småskrattande, «och tänker du efter, så har du kanske nog någon,
som sitter i ditt hjerta och väntar på uppväckelse från de döda.»
«Nej, mamma, åh nej», försäkrade Gustaf; men i samma
ögonblick var det liksom ett ljus gått upp för honom, och en
bild framstod fr&n fordom.
«Åh ja», sade gumman, liksom att försona den svåra
misstanke hon yttrat, «åh ja, det vet jag nog, du är ingen lättsinnig
menniska, som blir kär i hvarenda kjortel du ser; det menade jag
visst iitfe.»
«Ja, det vet jag nog, mamma; men se, det kunde hända sig
att den flickan, jag tyckte om, var för förnäm för mig.»
•För förnäm? för dig?» yttrade gumman något harmsen;
»bevars, det är väl inte landshöfdingens fröken du tycker om, eller
generalens dotter — hm, och hvilken annan som helst kan tacka
sin Gud.» —
«N& nå, mamma, nu böljar mamma på med skrytet igen»,
sm&skrattade Gustaf; «det vore väl icke just att tacka sin Gud
för heller, att få en simpel arbetare, med händer så grofva som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
