Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare än den omgifvande luften; ty då själen varmare än
kvar-dagslifvet, slår den ifrån sig all den imma, allt det orena, som
sväfvar i dess atmosfer.
Predikan var slut, och när folket troppade ur kyrkan,
närmade sig Hellmer pastorskan och sade: «anoster förlåter mig väl,
att jag kommer sjelfbjuden P» Det var naturligt att svaret blef
gynnande; men pastorskan blef dock något mörk i hågen, ty middagen
var så simpel: blott kokt fårkött med stufvad potatis samt kål.
«Det går aldrig an», hviskade hon till Augusta, «vi få lof att
laga till en slinkrätt, «litet plättar eller något dylikt, åtminstone,
om intet annat hinnes med, fattiga grefvar» (en rätt som, i paren*
thes sagdt, består af i grädda uppblötta skorpor med lingonmos);
men Augusta hörde icke ett enda ord af modrens bekymmer,
emedan Hellmer p& hennes andra sida talade om då de sist träffades.
Den stackars flickan var mer än tillbörligt förlägen; ty hon
var öfvertygad, att mamsell Baraklander icke, som det heter, «suttit
på» den verkan underrättelsen om Hellmers död gjort på henne;
han kunde till och med sjelf hafva hört det, och det vore då en
evig skam.
Augusta rodnade derföre nästan vid hvart ord, och talade och
svarade så verkligen enfaldigt, att det behöfdes att vara kär som
Gustaf Hellmer för att ej märka det.
Sjelfva pastorskan kunde ej uraktlåta att göra några
anmärkningar deröfver, hvilket åter gjorde saken hälften värre än förut.
8å snart de hemkommit, fick Augusta en så tydlig hviskning af
sin mor, att hon måste skynda ut i köket; men detta hade knappt
skett, förr än pastorn också kom hem.
Oaktadt alla fruns vinkar och blinkningar bad han gästen
välkommen och att taga plats vid bordet, och det blef således
ingen annan utväg än att inhibera plättarne och återkalla Augusta.
«Men, min Gud, lille Willner, du skulle väl ändå komma ihåg,
att vi ha fräxiimande», sade pastorskan i halft skämtande, halft
förebrående ton, — «så simpel mat, vi kunde väl ändå fått laga
till något mera.»
•Åh, morl vår gäst är en arbetare, en menniska, som gör
någonting; och den sitter ej och petar i maten, utan tackar Gud
för hvad det än är; hungern är bästa kryddan, och då man rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
