Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kom pastorskan in med kaffet, samtalet kom snart i
ordning, och Augusta hade äter fått förmåga att tänka snabbt ooh
uttrycka sig väl, och när pappa sjelf kom ner från sin siesta, var
det ett muntert och glädtigt samtal i gång der nere hos damerna*
Gustaf begärde snart ett samtal med komministern på dennes
kammare, framställde sitt ärende och fick godt hopp; men då äfven
pastorskan inlät# i hemligheten, fick hon en egen fysionomi och
såg betänklig ut. Hon sade väl ej egentligen nej, men drog ändå
på saken, så att Hellmer mer än väl förstod, att han hos henne
hade foga hopp. Detta smärtade honom, ty han satte värde på
den goda husmodren och kunde ej begripa orsaken till hennes
obestämdhet och temligen tydliga motvilja.
Hellmer och de gamle voro som bäst inbegripna i samtal om
detta vigtiga ämne, då löjtnant Stålskölds ekipage körde opp på
gården och herrskapet på Thorstensholm stego ur.
Familjen hade, sedan vi senast träffade dem, ökats med en
liten gosse, som bars af sin barnpiga och som, då han kom in,
räckte sina små armar mot Augusta och lallade «Motter Gutta,
Motter Gutta». Gossen var nu ett år gammal, en liten blåögd en,
som lekte och skrattade och gret om hvartannat, och som utgjorde
de gamles fortjusning. „
Augusta, som sprungit dem till möte på trappan, tog den
lille på armarne och började prata med honom, som i dag tycktes
särdeles munter; men Stefanie såg snart, att Augusta ej var sig lik,
närmade sig sin syster och sade halfhögt: «Auguata, hvad är det?»
•Han, han, deD vi talade en gång om, är här», hviskade
Augusta med osäker och brådskande röst.
•Hellmer? jaså», yttrade Stefanie, ooh ett drag af bitterhet
flög öfver hennes vackra stolta ansigte; hon påminde sig nemligen,
stt hon förtrott Augusta allt; hon blygdes for att ens hennés
syster skulle veta den olycka, som hvilade öfver hennes kärlek. —
•Och nu, Augusta!» sade hon hastigt, «hur är det?»
•Ack, Stefanie, jag skall evigt älska honom, ty han älskar mig.»
Stefanie tryckte häftigt sin systers hand och vände sig bort,
for att dölja det smärtsamma uttryck, hennes ögon hade. — Jag
har således sagt alltför myckbt, tänkte hon; — jag talade vid den
tröstlösa flickan, men den lyckliga skall minnas det — hon skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
