Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Gud välsigne dig for det, käre Johan 1 Nå hvad dä?»
frågade gumman.
«Tror då farmor inte, att han skulle känna igen mig? Han
var stora gossen, då jag blef olycklig och —»
«Kors, det är sant, min lille gosse, jag höll på att glömma
alltihop», suckade den gamla. «Men låt oss nu inte vänja oss
ifrån vårt gamla», tilläde hon.
«Nej, madam Lind, vi skola ej glömma oss», sade ynglingen,
(dika litet som jag någonsin glömmer, huru den gamla gpda far-
mo dren satt oppe natt och dag och ändrade farfars kläder för att
rädda den stackars brottslingen; det var första gången någon
försökt att räcka mig ett halmstrå i min sjönöd, och jag hängde mig
dervid och kom opp — Gudi lof.»
«Åh, tala inte så, käre Thorsson», sade gumman försigtigt.
«Vet du hvadP Lilla Hedda var högt på hyllan der borta på
bröl-loppet, hon fick dansa hela qvällen.»
«Jaså! det tyckte hon väl var roligt.»
«Jo, det må han tro, Thorsson, hvarenda dans och vals och
Gud vet hvad det allt heter — och hon bar sig inte så dumt åt;
hon gjorde sina krinkelkrokar, likaså bra som herrskaperna, och
nöp i den lilla kjortelen och såg så söt ut, att alla herrskap erna
frågade hvems den lilla flickan kunde vara; det var ingen som
kunde tro, att det var gumman Linds fosterdotter.»
«Ja, det är en söt flicka», sade Thorsson, «och med Guds
hjelp blir hon en bra flicka också.»
«Åh ja, Thorsson lille, hon har ett sådant förstånd, och
allting vill hon lära, vet han, och allting kan hon. Åh ja, Herre Gud,
jag trodde aldrig att jag skulle få så mycken glädje af det
barnet; ty i början var hon bra sjelfsvåldig, må han tro; men jag
tog egensinnigheten ur henne, och nu, Gud ske lof, gör hon mig
bara glädje.»
«Ja, farmor», sade Thorsson, «om ni icke haft glädje af edra
egna, så är det ej formycket, att ni får det af ett främmande barn.»
«Åh, säg ej så, barn! det var min egen skull att du blef en
brottsling, ja — ja, det var det, och derföre skall engång Gud
fordra mig till räkenskap och fråga: hvar är Johan LindP din
sonson, som du af fåfänglig kärlek till ditt herrskap glömde, hvar är
hanP — Och», tilläde hon, «det der gör att jag inte kan sofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
