Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mors fåfanga, så att hon ändtligen frågade: *nå, min egen Adolf,
huru mycket kan gå åt?»
«Åh, omkring femtio riksdaler; men då blir det ej i stor
skala, och —»
«Det är allt bra mycket», sade modren; «men du skall få
sextio riksdaler, så att det blir dig och oss värdigt; kom dock ihåg,
att det är första och sista gåugen, din mamma träder emellan.»
Med dessa ord gick hon till sin pulpet och tog fram den
behof-liga summan. «Man skall ej säga, att patronessan Fängers son
behöfver tigga sina smulor af andra», sade hon och höjde på
hufvudet; «men, lille Adolf, drick intet i afton, utan blott var en
god värd; du vet nog, huru mycket sorg du gör mig, om det blir
väsen af.»
«Tack, söta mamma», sade Adolf och kysste sin mors hand.
•Visste jag icke, att det var min lilla goda mamma!»
«Gud välsigne dig, lilk Adolf; du ser att jag håller af dig
— ja, att jag håller alltför mycket af dig — det kan hända jag
nu gör orätt; men Gud ser i mitt hjerta, och ser huru väl jag
menar med dig, min enda skatt på jorden.»
Så snart Adolf sluppit ut från omfamningame, sprang han
ner på kontoret med handen i fickan på den stora summan.
«Se så, mine herrar», sade han, och ställde sig midt på
golfvet; «det är min skyldighet att bestå något för kamratskapen, och
således», tilläde han och bugade sig leende, «får jag äran att bjuda
herrarne samtlige på en afskedsrisp åt vår gemensamme vän, Holm.»
oÖdmjuka tjenare; hvar f-n har unga patron fått penningar!
men se, det går ej af för några hackor.»
«Ah, jag vill tro att dessa hackor räcka till», sade Adolf och
visade sedlarne; amen tyst för pappa, ty han får inte veta af något.»
«Åh, det förstås, vi ta särskildt rum, och på det att du ej
skall synas, så skall jag arrangera saken. Min själ! hederligt hjerta
på gosse.»
Patron Fänger reste på aftonen ut på ett hemman, som han
egde i stadens granskap, och hela kontors-personalen med Adolf i
sällskap inställde sig på värdshuset, der de fingo ett enskildt rum.
«Hör på», sade talmannen hemligt till värdshusflickan, askall
du bli vår madonna i afton, hva sa* du?»
aJo, det skulle väl så bli», blef svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
