- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
276

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Kära mamma, var int» barnslig, jag är väl icke nigon pojke,
som hänger mor sin i kjorteln.»

»Åh nej, min gosse, men h&ll af mamma ändä.»

»Åh ja, visst h&ller jag af mamma», sade Adolf och kysste
hennes hand; men hon tog honom om halsen, smekade honom,
som ett barn, kysste hans panna och kinder.

»Adolf», hviskade hon, »ack, Adolf, så var det nar dn var
liten, så höll du mamma om halsen, och så öfverhöljde jag dig med
kyssar och tänkte: denne skall bli min ålderdoms tröst; och så är
det ju», tilläde hon och såg honom forskande i ögonen, »ja, ja, jal
du håller ännu af mamma.»

Adolf gjorde sig lös ur sin mors armar och smålog. »Det är
väl, att ingen sett mamma; ty så barnslig trodde jag knappt
mamma skulle vara.»

Sonen gick, och modrens spänning häfdes med en tåreflod;
den var ej den första och ej den sista.

Under det att Adolf Fänger junior »skiftade arf efter sin
fader», lyckades gumman Lind att häfva de ungas betänkligheter.

Thorsson ryggade tillbaka for det dunkla, det osäkra i sitt
öde, han ville ej svepa en oskyldig varelse in i det förskräckliga
nätet, der han sjelf fastnat, hvars tråd han ännu kände häfta vid
sin själs vingar, och der han såg den menskliga rättvisan, som en
korsspindel, sitta i sin håla och vänta, till dess rofvet var nog
in-snodt för att kunna slagtas.

Och den fattiga flugan, som ej eger något hem, fastnar, då
deremot det rika biet, som der hemma har en kaka full af honung,
sliter sönder nätet.

Men gumman Lind talade så varmt och öfvertygande om för*
bättringens frukt, om det förtroende, som herrskapet hade till
honom, och den deraf flytande säkerheten, att Thorsson i detta fall
gaf med sig, och endast den olika åldern stod nu i vägen; ty han
var trettioett och Hedda blott sexton år, en skillnad af femton
år, som Thorsson ansåg fem år för mycket. Emellertid bevisade
madam Lind grundlösheten af äfven denna fruktan, ty hennes man
hade varit tjugufem år äldre än hon, och allt hade gått väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free