Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ögonblick derefter öppnades dörren försigtigt af Betty,
som ej ville väcka fadren, om han slumrade. Han k onde ej mera
väckas; han var uppstånden, han var ej mera der.
Dagen derpå kom Berndt hem till sin söijande htistru ooh
barnen, som darrande och rådlösa pratade om hvarandra, för att
gifva sitt hjerta luft.
Eftligt den aflidnes befallning, framtog Berndt ur den
betecknade lådan ett paket och en lös vidfogad anteckning, som
bland annat innehöll en önskan, att hans lik skulle förbrännas på
hinduiskt sätt, och att inga andra gäster än hans arbetare skulle
bivista denna ceremoni. Det förseglade konvolutet hade följande
påskrift: »Öppnas sedan förbränningsceremonien är slut; detta
konvolut innehåller min yttersta vilja och min sjelfbekännelse.»
Tre dagar efter dödsfallet var i fonden af dalen, på en fri
grön plats, ett bål upprest. Det var en lugn, skön afton, då tolf
parias — ty huru älskad den aflidne än varit af sina
underhafvande, ville ingen annan kast besmitta sig med likets vidrörande
— då tolf parias, säga vi, buro den enkla kistan på sina axlar;
de öfrige arbetarne och Berndt Willner följde, i en lång
sorg-bunden procession, den landsflyktige på hans återfärd till
fäderneslandet.
Ändtligen voro de framme, liket lyftes opp på den
blomsterprydda vedstapeln och Berndt antände, vänd ifrån bålet, med en
fackla de brännbara ämnena; lågorna flammade opp i höjden, och
röken steg rätt opp i luften och strök sedan lik ett lätt moln,
buren af en sakta aftonvind, mot norden.
«Se», sade en hinduisk gubbe, och pekade på det lätta
molnet, som tog kosan norrut, «nu flyger hans själ hem till sitt
fädernesland igen, dit han längtade.»
Ändtligen var bålet nedbrunnet, och hinduerna vakade
der-omkring för att samla benen. Processionen återvände hem, och
hela natten hörde man hinduernas klagosånger och det enformiga
bullret af deras «tam tam».
Påföljande dag lades de förbrända benen i en urna och sattes
ned i trädgården i Amypura, och en blomsterrik kulle tillskapades
öfver den dödes stoft; ty så hade han befallt.
Sedan dessa heliga pligter voro uppfyllda, bröt Berndt
förseglingen, och de begge barnen läste nu Thomas Willners testa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
