Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett besök.
Just i samma dagar hade unga patron Adolf gjort en reta
till Thorstensholm; han hade en egen, for honom sjelf oförklarlig,
lust att råka tin mor, fastån han visste, att hans påstående om
stora våningen och patronessans undanskjutande från väldet i
huset sårat henne på den ömmaste punkten. Han hade förverkat
hennes kärlek, emedan han ej uppfyllt hennes plan att vara
enrådig herrskarinna i sin sons hus, något, som i många år utgjort
hennes älsklingsidé, och som blef henne alltmera nödvändigt, allt
tydligare hon såg, att hon förspillt sin sons tillgifvenhet och
aktning; hon eftersträfvade således blott skenet deraf, utan att sträfva
efter verkligheten; men äfven skenet hade han beröfrat henne.
Detta förlät hon aldrig, det visste Adolf mera än väl; men han
ville nu trotsa, och fann ett nöje i att visa sin mor, att han satte
sig öfver hennes vrede och att han föraktade hennes hat.
Han red derföre ut till Thorstensholm, och steg af sin vackra
norrbagge vid stora trappan.
Hans mor hade imedlertid sett honom ankomma, och han fick
till svar, 8tt patronessan icke mådde väl, men om en stund skulle
ta emot.
Han smålog försmädligt åt cletta svar och företog sig under
tiden en promenad i trädgården. Plötsligen stannade han och såg
8ig omkring, det var som en blixt farit genom hans själ: här var
det, ackl hvad hon var skön; — och jag, som ej kommit ihåg
Hedda Glans på länge, fastän jag nästan dagligen ser hennes far
ragla förbi mitt hut.
Han satte sig på bänken, der han några år förut inväntat
den sköna flickan, som så häftigt försvarat sig för hans brusande
paBsioner.
«Att jag kunnat så rent af glömma henne, den der lilla
Hedda, som jag höll af, allt ifrån hennes barndom, att jag kunnat
glömma henne! Jag mindes henne dock ej längesedan, jo, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
