Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja bevars, och har en rätt liten vacker hustru; hön är
gumman Linds fosterdotter.»
«Ja8&; nå, min bäste herr Schjelmin, de bo således på
skogstorpet, det vore ändå roligt att träffa gumman Lind, jag undrar om
hon känner igen mig. Går inte vägen hitut, rätt genom skogen?»
«Jo, och forbi det kinesiska templet», svarade herr Schjelmin;
«är det något mera?»
«Nej, tack! farväl, min bäste inspektor.»
Hedda satt i den vackra stugan ensam med sitt barn;
rocken, på hvilken hon spolade garn, surrade, och hennes’ flicka
tul-tade omkring henne och höll beständigt på att annamiqa det i en
korg hoppande nystanet; det var en rörlig ting, som barnet ansåg
just ditlagd för sin räkning.
Hedda sjöng och spolade och var glad i sitt sinne, att
hennes Thorsson åter tycktes lugnare, då hon hörde ljud af steg
bakom sig och i hast kände sig omfattad af ett par armar. Hon
Tände sig om, och Adolf Fänger stod framför henne. Han
små-skrattade och sade: «Känner du igen mig, Hedda?» och hon
rodnade opp i hårfästet och endast neg.
Den lilla flickah kröp bort i en vrå och ställde sig der, med
sina kloka ögon stelt fästade på den granne herm, på hvilkens
pekfinger en präktig topasring gnistrade i solskenet.
Ändtligen hade Hedda sansat sig.
«Herr patron», sade hon, <rhelsar således på sin mor.»
«Ja, min mor oeh dig, vackra Hedda», sade Adolf och satte
sig på bänken. «Hör på, Hedda, mins du än, när vi voro barn?»
Hedda teg några ögonblick. «Ja, herr patron.»
«Mins du också, att vi höllo af hvarandra, fastän du var elak
mot mig en gång; men det gör ingenting, hvad som göms i snö,
kommer ej alltid fram i tö. Mins du, att vi höllo af hvarandra?»
•Herr patron», sade Hedda, <mi bör ej väcka opp sådant
gammalt, det är längesedan förbi, och dessutom så .» ’
ffOch dessutom? fortsätt, söta Hedda, var ej rädd, och
dessutom, sade du?»
«Och dessutom så äro vi ej längre barn; ni, herr patron, är
en erfaren, som jag hör, alltför mycket erfaren menniska för att
ej vara äldre, och ni vet, herr patron, jag är en hederlig mans
hustru.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
