Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och knäbyxor mottog honom vid tallen och spände från h&starne.
Den tiden bemötte man en konung, som man na bemöter en dansös.
Den eleganta vagnen visades till borgmästaren, assessor
Melon, Bom på trappan välkomnade millionären. Man hade väntat
att se en högdragen torr och stel penningkarl; men man fann i
stället en ännu ung, något solbränd man, som snarare hade tycke
af en sjöman eller en jägare, än af en sifferkarl eller en kapitalist.
Det första fruntimren observerade var fruns tyilette, som
af-vek från den i »W. brukliga; men allt var så fint, så äkta ostr
indiskt, att ingen klandräde det.
oJag hade ej väntat så mycken artighet, min bäste assessor,
jag var blott en gosse, när jag reste härifrån», yttrade Berndt
Willner, »ni kände mig knappt den tiden, och sedan —»
tSedan* herr grosshandlare», böljade assessorn, «hm, hm.»
»Säg rätt och slätt Willner», afbröt honom Berndt småleende.
»Men sedan, herr Willner, efter det så skall vara, sedan hafva
vi . hört så oändligt mycket, hm, hm.»
»Förlåt, der är min svåger. Goddag, redlige Hellmer I»
ropade Berndt och sprang genom hopen till ungdomsvännen, »och
du, Augusta! — nå, syster, du är inte ung ännu; Gud välsigne
er. — Hör på, Hellmer!» hviskade han, »huru i Guds namn skola
vi fä vara i fred för allt detta folket, jag tror att den goda
assessorn är befängd; vi hafva rest från Helsingborg och hit, genom
natt och dag, höll jag på att säga, om man i Sverige hade några
nätter om sommaren.»
Hellmer småskrattade. «Åh, aer du, det der hör till
penningarne* välsignelse; tacka vill jag arbetet, det generar ingen.»
Imedlertid, oaktadt alla protester, måste de bivista supéen;
huru många rätter fru Melon hade, veta vi icke, men att der
«ut-bragtes» skålar och krusades och tackades är något, som är
ganska säkert.
Ändtligen fingo de gå in i sina rum, och Hellmer följde dem.
«Se så i Guds namn, nu kan man få andas ut. Du,
Hellmer, du är dig lik, hedersbror och vän; men du, Augusta, du är
alltför trind och fet — är det romantiskt sådantP — Nu, mina
vänner, skola vi aldrig skiljas åt», slntade Berndt och slöt dem
begge i sin famn. — »Hur må våra föräldrarP» frågade han efter
en stunds tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
