Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunkit, än den, till hvilken våra lagar och i synnerhet deras
verkställare söka bringa dem.
«Vaktmästare, öppna nummer fyra, vi skola besöka Johan
Lind i sitt fängelse.» ‘Nycklarne skramla, bommen slår mot
golfvet, och den låga dörren till hvalfvet knarrar på sina rostiga
gång-jern. Vi inträda i ett hvälfdt rum med en tillgallrad glugg mot
gården, en ljum, fuktig, förpestad ånga rusar emot oss; men låt
ej detta afskräcka, vi stiga ditin.
Der finnas många menniskor, barn, ynglingar, män och
gubbar om hvarandra inpackade. Vaktmästaren berättar oss, att
fängelset är öfverfullt. Det är fasligt, brottet tilltar med hvarje år.
•Men äro då alla dessa vilddjur; den der gossen, hvad har
han gjort?»
•Han har stulit.»
•Hvad, min gosse, har du stulit?»
•Ett par skor», säger det arma barnet och bugar sig djupt.
•Hvarföre?»
•Jo si, det var vinter, och jag gick barfota från gård till gård
och bad om skor, men ingen gaf mig dem, då tog jag ett par.»
Nästintill gossen står en stark karl, det är en lömsk rånare,
som är misstänkt för mord, men som ej vill bekänna; i hans hårda
drag, i hans skygga, undvikande blick, i hela haus senfulla
trot-siga gestalt se vi oförbätterlighetens stämpel.
•Och du, hvad har du gjort?»
•Man har skyllat mig för rån och mord, men jag är oskyldig.»
•Låt vara, hvilket var ditt första brott?»
•Jo», blir hans hånande svar, «jag var liksom den der pojken
fader- och moderlös när jag var liten, jag var hungrig och tog
några kakor bröd, och fick straff, ha, ha, ha, och se’n har Kpngl.
Majestät och kronan varit så beskedliga att föda mig hela tiden
mest, de hafva fått mig precist som de ville ha mig, och derföre
vilja de nu ta hufvudet af mig, for att få betalning för besväret;
men jag är oskyldig jag, och om det finnes rätt till i landet, så
blir det ingenting af med den saken.»
Yi vända oss med smärta från den trotsige brottslingen; men
hvilket är det, som smärtar oss mest, hans djupa fall, eller att
detta fall troligen är en följd af samhällets sätt att behandla
honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
