Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m&ate göra. Hon skall bedja för oss, för dig och för mig och
lilTAnna, och knngen ger dig nid, ja, det gör han. —»
Den bleka mannen tyckes knappt höra hennes trösteord; men
hon tröttnar icke.
«Vet du», fortfor hon, »sedan flytta vi långt, långt bort, der
ingen känner dig, och så bygga vi oss en stuga och lefva i
skogen som ett par fria foglar, och så sjunga vi åter; käre Johan,
svara, du hör väl hvad jag säger?»
Den fångne vänder långsamt blicken mot sin hustru, men då
han ser hennes förgråtna ögon, slår han åter ner den, och en
lindrig rodnad spelar på hans bleka ansigte.
«Har du», frågar han sakta, «äfven i din makt att bedja för
mig hos Gud, bedja honom förlåta mig, att jag lockade dig i
förbannelsen, att jag ljög för dig, att jag gömde mitt namn och min
vanheder för dig? — nej, det kan du iute; men det gör
ingenting, med mig är det slut.»
•Nej, nej, Johan, Gud förlåter dig allt, allt; jag har
ingenting att förlåta dig.»
<rJa, det är det svåraste», sade Lind, med ett smärtfullt
leende; «om du ville förbanna och hata mig, då hade jag åtminstone
det att trösta mig med, men nu söijer du ihjel dig för min skull,
och det skär i mitt bröst värre än allt annat.»
aSöijer», invände Hedda och log som en engel, «ser du, jag
är glad och hoppas det bästa; nej, se på mig, Johan, ser jag
ledsen ut, jag? Åh lappri, sådane stötar får man val tåla utan att
förgås; se på mig, Johan, jag är rätt glad och, vet du, jag
sofver som en stock om nätterna och äter mina goda mål, så att
Gndskelof jag tar saken förnuftigt; hör på, Johan, det är ju ändå
en verldslig sak, som kan hjelpas, och så många vänner ha vi nog,
att det går bra till slut, blott vi ej misströsta. Ser du, Johan,
der kommer en af dem», tilläde hon, då bokhållar Tryggs långa
figur syntes i dörren och nalkades.
Den ädle gubben stannade förundrad, då han såg Johan Linds
bleka förstörda utseende och jemförde det med Heddas leende mine.
«Är det inte sannt», frågade Hedda, «är det inte sannt, att
drottningen är folkets moder?»
«Jo, så är det», blef Tryggs korta svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
