Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just då bären voro dugliga till syltning, nedplockade af ortens
pojkar, som i stora skockar klefvo öfver muren och hade gjort en
riktig väg genom den utanför liggande ärtåkern, ja till t>ch med
trampat ner linet. Fröknarna hade låtit «lysa på», att man skulle
skjuta på de besökande, men detta verkade ingenting, emedan
rättarens egna pojkar, som fingo i uppdrag att bevaka trådgården,
voro de sannskyldige guerillacheferne.
Ej nog med dessa olyckor, som fröknarna berättade for alla
kusiner de träffade, man unnade inte en gång rofvor och morötter
vara i fred; och slutligen befanns blott en växt, som ej skadades,
och det var hundlokan, som genom sin talrikhet bevisade fredens
välsignelserika inflytande.
Gården var ganska stor, men så totalt vanskött, att den ej
hade qvar fjerdedelen af sitt ursprungliga värde; den hade
vidsträckta myrtrakter och stora betesmarker utan bete; stenrösen och
enbackar hade innästlat sig öfver allt; den såg ut som ett
förstörelsens hem, och detta daterade sig ända från urminnestider,
emedan man då ansett gården blott för ett sommarnöje, som putsades
opp omkring boningshusen, men utomkring fick fortfara att förvildas.
Nu var till och med den gamla karaktersbyggningen förfallen;
drängame måste hvaije sommar opp på det branta taket for att
lappa spånläggningen, och det oaktadt dröp det ner i rummen
och gjorde topografiska kartor på papperstaken, och om vintrarne
yrade det in i klädkontoret.
Alla dessa svårigheter, som de goda fröknarna omöjligen
kunde afhjelpa, hade dock gjort dem alldeles utledsna på landet och
landtbruket, och i deras gamla hjertan tändt en åtrå efter
«stads-lifvets lugn», och de ville sälja gården och flytta till W., blott de
voro i stånd att få någorlunda för den, så att de kunde lefva på
rentan.
Mamsell Baraklander, som i allo var deras orakel, fastän det
var dem omöjligt att så som hon hålla folket i styr, var nästan
deras enda tillflykt då bekymmerna hopades; då reqvirerades alltid
mamsellen och läste, å fröknarnas vägnar, lagen för rättare och
drängar och pigor, hvilka alltid blefvo heta om öronen, då de sågo
mamsellens trilla i alléen; ty då förestod ett räfts- och rättareting.
Till fröknarnas lyoka kom nu Berndt Willner hem,
cmillio-nären», som han kallades, och yttrade, så att mamsellen fick veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
