Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af odlingBföretaget. Egaren kan då sälja sin egendom med vinst,
och du har också vunnit, emedan du snarare blifvit skattebonde,
som blott ger tre procent på hela värdet af din egendom.»
«Det är således bygdt på amortering, åh ja, det forstår jag»,
sade Mårten. «Så snart myran är odlad, så tillträdes den, halfva
afkastningen användes till afbetalning, så länge till dess halfva
värdet är betaldt, och så blir jag riktig egare, som ger skatt till
herregården och behåller hela grödan sjelf.»
<rJa, så är det», yttrade Willner; «hela saken grundar sig
derpå, att du endast betalar med arbetet det som du eljest betalar
med pengar, att ni alla odla en mark, der en och en icke kunde
göra något, och att ni genom samfåldheten vunnit säd i stället
för att ni, en och en, blott kunde få ett getfoder af jorden. Detta*
är er vinst, och min är att säkert utfå vinst af jord, som jag
eljest genom stor uppoffring sjelf skulle odlat och brukat.»
Willner och Mårten öfverlade länge om detta ämne, och
Mårtens förtroende till både patronen och dennes plan växte, i samma
mån som han fattade, att den icke var någon uppoffring å
någondera sidan; ty det finnes verkligen intet som mera väcker
allmogens misstroende, än då en herreman uppträder och erbjuder sig
till uppoffringar; det är ett misstroende, som antingen sättes till
afeigtema eller till förståndet hos den, som så der opåkalladt vill
bli Välgörare.
Mårten öfvertankte således planen noga, tummade den
utbredda kartan, funderade öfver beräkningame och fann slutligen,
att det alldeles icke låg något omöjligt uti att verkställa planen.
c Jag skall fundera med mor», yttrade han ändtligen och reste
sig opp, «ty det skall patron veta, att hon är så klok som jag,
om inte ett strå hvassare; och det är sannt, hade mor inte varit
så ordentlig och så rask, så hade Mårten varit en stackare, han
också.» — Med detta beröm för sin hustru gick den beskedlige
Mårten hem till torpet.
Ganska riktigt öfverlade han med mor, som genast begrep
saken.
«Åh ja, jag tycker att det der alltid är bättre än att sitta så
här och ingenting ega», sade hon; «jag tänker att barnen efter oss
kunna sitta der i god ro, om också vi inte kunde upplefva den
dagen, då all skulden är betald.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
