Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskar och sm& ympträn, som han fått i skolan, och inte växer
der en nässla på gården nu; men så p&tar han der beständigt, och
har en hel hop besvär när hiin är hemma; men si, sftdant der är
bara lek.»
•Åh, inte är det lek»; invände ynglingen, som hittills varit
tyst, cdnte är det bara lek; ty om en tio, tjugo Ar, då träden,
vuxit till, sA har I både päron och äpplen hemina vid er egen
knat; sA får far här; ty jag har haft hem i §ol höstas bAde
au-gusti-päron och vinteräpplen, som jag fått på Bagnarsdal — och
aA, gå de icke till hvar eviga ymp?»
«Ja, jag får väl ingen nytta af allt det der», infoll Olof; «men
si, när jag är död, så stA träna här i full blom och bära frukt;
hade vi, i vår ungdom, Sven! satt oss trän, så hade de nu varit
atora och dugtiga, och det håde varit rätt godt att ha sig ett
apple att bita i. Nej, Sven! någongång skall det bättre bölja»
och tack vare skolan, med sin lilla händtverksskola på köpet; ty
der fA bAde pojkar och flickor lära något; den der lilla ungen dar
borta, hon stickar med krok och går om mor många gånger —
och mor säger, att hon kan sätta opp en väf, så liten hon är;
eller hur är det, mor?»
Hustrun stannade med rocken. «Hvad är det oro, Ola?»
frågade hon.
«Jo, hur är det med Märta? hon kan ju läsa mönster hon,
mor, eller hur det kallas?»
«J/>, visst kan hon det», svarade gumman fryntligt och strök
lockarne ur pannan på sin flicka, som satt stickande framför den
klart lågande spiselbrasan, som beständigt matades med ny ved;
•och det är», tilläde hon, «den goda fruns skull; ja, det säger jag
rent ut, om måndag skall Märta ha med sig en mark tjernfarskt
smör, det lofvar jag; ty fliokan slår mig på fingrarne i många
ting, allaredan.»
<Ja, Gud ske lof! våra barn kunna mera än vi, mor»,
yttrade Olof.
«Det skulle ni inte säga», invände Sven, med ett satiriskt le*
ende; «ty barnena kunna bli högmodiga och sätta sig på näsan
på sina gamla föräldrar.»
•Förakta sina föräldrar?» frågade Olof med allvar; «nej, med
Guds hjelp, det skola de inte, huru mycket de än lära sig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
