Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom arbete, när han är liten; och sä häller han af pojken, men
han ser honom endast, sedan pojken somnat om qvällarne, och då
hjelper det min själ inte att läsa böner öfver honom, då han inte
har tid att låta honom arbeta om dagarne.»
«Åh ja, den der jämmern har jag hört förut, käre Olans»,
sade madamen, som otaliga gånger hört Glans’ klagan.
«Nå, så låt bli att höra på då, jag talar för mig, det angår
ingen, och vet hon, madam, jag betalar mina varor, för si, Hedda
har pengar som gräs, fastän hennes hjerta är söndersprängdt, som
ett gammalt krus. Vill hon inte höra på, kan hon låta bli,
madam I Jag talar för kung Fredrik der i lockperuken, som flugorna
gått så illa åt, eller för den der gamla klockan, som är så mörk
i synen. — Derfor säger jag ändå: åt h—vete skall det; se så,
ta bit en snapps till. — Flickor, jo, det är vackert för fattig man
att ha flickor; ty om vår Herre gifvit dem en hygglig skapnad, så
blir der ordentlig skalljagt efter dem, herrarne kantänka ha
rättighet att förderfva en fattig flicka, alldeles som det vore ett
varg-yngel; der lägges bete, der sättes gät, och der jagas, ända till
dess stackaren blir sårad och faller till marken. Ar man då så
pass, att man ger det arma bamet nådestöten, jo, i h—vete, nej,
8e’n fattigmans barn äro förderfvade, så låter man dem ligga der
i eländet; det var bara for nöjet, inte för nyttan, man jagade det
fattiga villebrådet, och det får dö af svält, om det inte sjelf blir
en stöfvare, som hjelper till vid jagten. — Nej, som sagdt är, det
skall gå för hin med fattigmans barn; ty de ha inte skinn som
duger, inga pengar; de rika flickorna förderfvas också; men man
är så nådig, att man rent af slår ihjel deras frihet och gör sig
nytta af det gyllene skinnet, som patron, salig menniskan, som
f-n tog, alltid sade. Ja, så är det; qvinnan är ett djur att jaga,
somliga för nyttan och andra för nöjet; de nyttiga gifter man sig
med, och de onyttiga blott slagtar man, ha ha ha, det är en rolig
verld vi lefva i. Vår Herre har glädje af belätena här nere. —
En sup till, madaml rättnu så är jag glad igen, det kostar alltid
aderton skilling, innan jag vet att jag lefver i ett kristet samhälle,
litet smord måste man vara för att se det; ty på nykter kaluf,
madaih, går det min själ inte.»
«Åh, han pratar, hani» yttrade madamen. «Jag tycker han
skulle arbeta något, så gick det bättre med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
