- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
448

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ffHvem föraktar henne?» frågade Augusta och lät sina lifliga,
ännu vackra pch talande ögon löpa öfver linien af damer, «hvem
föraktar den olyckliga, derför att hon är olycklig?»

«Åb visst ingen, som har hjerta», sade fru Tasselström för-

Bonande, ty hon märkte att Augusta hört något för mycket.

«Ja, jag ville tro det», sade fru Hellmer, «och derföre tror
jag också, att ingen undrar öfver att min far tröstar, så mycket
han .kan, de begge olycklige, som bo tillsammans i den lilla kojan;
liksom Guds solsken, bör presten tränga in i kojans mörker och
bringa ljus och glädje, men icke», tilläde hon med mera eftertryck,
•dysa dit in med förbannelsens brandfackla eller, som en
mord-brännare, bära strykstickor i fickan, för att tända eld och bränna
henne inne i eländet.»

Prosten Himmelinder böjde sig ovilkorligt för denna allusion,
men fattade sig och drog opp sin gulddosa ur fickan och snusade.

»Dessutom», fortfor Augusta, «är det min bror, som, så godt
han kan, hjelper dem båda, så att de i yttre hänseende hvarken
förtjena ömkan eller förakt.»

«Åh nej, det är en så god borgen, att visst inte någon faller
på den tanken att förakta dem», inföll assessorskan Melon, som
verkligen blifvit varm om öronen, då hon märkte att man för-

lupit sig.

Augusta log stolt, kanske till och med så att föraktet lyste
igenom, och sade: «Åh ja, det vet jag, att vi äro alla kristna

och veta, att det tillhör en kristen att dömma mildt och
kärleksfullt’om sin nästa — eller är det icke så, herr prost P»

crJo, visserligen goda fru Hellmer, ni talar som en prest.»

«Nej, förlåt mig, herr prost; men jag kanske tänker, som en

prest borde tänka, och känner i hjertat, det en kristi prest borde
känna.»

«Ja, ja, qvinnans hjerta är öppet för evangelii ljus», stammade
prosten något förvirrad, omen mannens hjerta är hårdare.»

«Ja, äfven i det fallet, herr prost», inföll Hellmer, som märkt

att något stod på (emedan hans Augusta var så pionröd, ett
tecken att hon var riktigt ond) och derföre närmat sig, «äfven då,

herr prost, äfven om mannens hjerta vore af stål, så bör det bli

magnetiskt, då det hvilar utmed ett annat, som redan är det; så är
det, man lär sig älska af sin hustru, om der bor kärlek i hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free