Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet. Det totade ett från tornet, ock väktaren ropade sitt
vanliga »för eld och brand, for fiende-hand, bevare God vår stad
och land».
När de kommit in i sina små trefliga ram, der deras trogna
piga satt nickande öfver en psalmbok, blickade Augusta glad
omkring sig, foll sin man om halsen och sade:
«Gud ske lof, nu äro vi åter hemma.»
«Du höll på att bli het, Augusta lilla», sade Hellmer och
smålog; «aå häftigt trodde jag aldrig du skmlle ta det.»
aMen det är ju gement, att sitta så der och fördömma en
olycklig», sade Augusta med värma.
«Nå, hvad vidare dåP» frågade Hellmer och klappade sin
hustru på kinden, «det klädde dig rätt väl, ty du fick dina
ungdomsroser igen, Augusta, men det var ändå inte rätt.»
^Hvarför inte då?»
«Jo, mins du, att då vår flicka var liten, stötte hon sig en
gång hårdt emot en stol, och barnet böljade att slå stolen; mins
du icke att vi, genom att förlöjliga henne, afvänjde henne från
dylika utbrott af hetta? Vet du, Augusta lilla, så der stöta vi ofta
armbågarne mot vår nästa, mot dessa många slags menniskor,
med hvilka Gud möblerat verlden; ty de äro, sådana de gå och
handla i verlden, nödvändiga, just sådana och ej annorlunda; äfven
vi, Augusta, äro ingenting annat än ett par sådana möbler, som
fylla vår plats så godt vi förmå, så göra också de andra.
Derföre, lilla Augusta, är det orätt att bli ond på dem, lika så
mycket som det vore orätt af en ländstol att bli ond på ett skåp
eller ett bord eller afundas ett fortepiano, derföre att det klingar
Bå skönt. Tro mig, om du aldrig så länge predikar för till
exempel assessorakan, blir hon lika litet lik dig, som om ett piano
trodde sig kunna f& en dragkista att genljuda till dess toner.»
«Ja, Gustaf, du har nog rätt med dina möbler», skrattade
Augusta, »och jag tackar dig särskildt för att jag fick bli ett
piano, fastän jag» i eftermiddag trampade på fortetrampan;
likaledes, min lille man, tack för magnetismen du så i rättan tid kom
fram med,- den gjorde slag i saken, ty de som begrepo dig kände
sanningen af hvad du sade, och de som ej begrepo dig fingo
något att tänka på.»
•Ja, så trodde jag», sade Hellmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
