Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva fråga om denna tvingande nödvändighet, som namnet
innebar. Den andra orsaken till ett förfall är, att jordegendomen gått
ur adelns händer och den således allt mer och mer blifvit skild
från landets intresse, ty adel och bonde måste hafva ett och
samma mål, måste ega jord för att motsvara sin bestämmelse.
Imedlertid finnas ännu några få af den gamla goda adeln
qvar; män, som både ega ett namn i dess vackra betydelse och
jord for att rätt kunna uppskatta massans behof och önskningar;
de äro således hemmastadde i sitt land och ej endast ftyttfoglar,
som beskatta andras nästen.
Helleby var en fideikommissegendom inom friherrliga
Stål-sköldska ätten. Det var en gammal gård, som under hvarje egares
hand hade undergått förbättringar. En vidsträckt trädgård och
väldiga alléer på alla sidor gjorde, att hufvudbyggnaden tycktes
ligga inuti en lummig skog af kastanjer och popplar. Ett stycke
från gården låg Hellebyn, en bondby, som gaf egendomen sitt
namn. De snygga bondhusen, renligheten på gatan och den
blom-v sterprydda majstången gjorde att byn hade ett trefligt och gladt
utseende, och då baronen red derigenom, såg man på hvarje
an-sigte, att han var afhållen, och på barnen, som i massa sprungo
för att öppna grinden, märkte man väl, att baronen var en vän
utaf dem. Också smålog han och tackade de små hvithåriga
kär-leksgudarne för deras möda, gaf dem till och med då och då en
silfverslant och belönades alltid af ett skrikande hurra. Yid ändan
af byn låg skolhuset, en vacker och rymlig byggning, och ditin
gick baronen ofta för att uppmuntra barden till flit och lydnad.
Kom man åter upp till slottet, som det vanligen kallades, möttes
man af på en gång lyx och trefnad, der fanns intet till besvär,
allt passade på sin plats, allt var hemmastadt i rummen; ty man
kan ej neka, att om icke smaken får råda då ett rum möbleras,
komma möblerna att stå som främlingar i vrårna. Öfverallt såg
man målningar, mest af inhemska mästare och ofta nog af
nybe-gynnare i konsten, ty baronen köpte mången tafla för att
uppmuntra den begynnande konstnären, för att jemna vägen för hans
första stapplande steg på en bana, som kanske med tiden skulle
föra honom till ära och lycka.
Baronen var ungkarl och hade sina egna tycken. Han
älskade blommor framför allt och hade också ett blomsterrum, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
